Fel humlor och fler vivlar minskar skörden av rödklöverfrö
Skördarna av rödklöverfrö har minskat under de senaste årtiondena. En bidragande orsak tycks vara att insektslivet har förändrats i de jordbrukslandskap där odlingen bedrivs. Bland annat har fördelningen mellan olika pollinerande humlearter ändrats. Dessutom har skadeinsekterna blivit vanligare. Detta visar Ola Lundin i en avhandling från SLU.
Den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet minskar, och om detta även påverkar olika ekosystemtjänster, som pollinering av grödor och kontroll av skadegörare, kan följden bli minskade skördar. Ola Lundin från SLU visar i sitt doktorsarbete att denna trend kan ses i odlingen av rödklöverfrö.
Med en odling på mer än 2 000 hektar hör Sverige till Europas större producenter av rödklöverfrö. Rödklövern är helt beroende av pollinering från humlor och bin för att det ska bli någon fröskörd och de allvarligaste skadegörarna är små skalbaggar, klöverspetsvivlar, som i sin tur attackeras av parasitsteklar.
Förändringar i insektsfaunan
När Ola Lundin och hans kollegor återinventerade platser med rödklöverfröodlingar som även undersöktes under 1930- till 1960-talen, fann de att insektslivet hade förändrats. Andelen långtungade humlearter (bl.a. klöverhumlan), som är bättre på att pollinera klöverns djupa blompipar, hade minskat, medan andelen korttungade humlearter hade ökat. En förklaring till de långtungade humlearternas tillbakagång kan vara att deras nektar- och pollenväxter har blivit mer ovanliga i landskapet.
Förekomsten av klöverspetsvivlar hade fördubblats jämfört med de äldre undersökningarna, och dessutom var en mindre andel av vivlarna parasiterade idag. Analyser pekade på att varmare vår- och försommarväder tillsammans med ökad odlingsintensitet i jordbrukslandskapet kan ha bidragit till ökade skadeangrepp.
I ett experiment där forskarna själva kunde bestämma graden av pollinering och vivelangrepp, visade det sig att en god frösättning hos klöverplantan förutsätter både ordentlig pollinering och små vivelangrepp. Om kontrollen av skadegörare var hög men pollineringen låg, eller tvärtom, blev fröskörden däremot nästan lika låg som i de fall då båda ekosystemtjänsterna var på en låg nivå.
Bekämpning av skadegörare
Ola Lundin har även arbetat med växtskyddsfrågor, och har bland annat tagit fram en bekämpningströskel, som anger vid vilken angreppsnivå som det är ekonomiskt lönsamt att bekämpa klöverspetsvivlar. Undersökningarna visar också att man kan minska risken för stora angrepp om man undviker att anlägga fröodlingar nära varandra flera år i följd. Detta kan delvis användas som ett alternativ till kemisk bekämpning i ekologisk och integrerad odling, men Ola Lundin betonar att det behövs mer forskning om miljövänligt växtskydd.
När det gäller kemisk bekämpning anser forskarna att man ska tillämpa ett integrerat växtskydd, och bara bekämpa vid ekonomiskt betydande angrepp som inte kan undvikas på annat sätt. Dessutom rekommenderar de odlarna att ta hänsyn till nyttoinsekter genom att inte spruta i blommande gröda.
Sammantaget pekar resultaten på att pollinering och kontroll av skadegörare kan äventyras när odlingen sker i storskaliga och intensivt odlade slättlandskap och att detta kan minska skördarna. Ett helhetstänk med gynnande av nyttoorganismer som understödjer jordbruksproduktionen, och växtskydd mot skadegörare med miljövänliga metoder, kan bidra till mer hållbar produktion i jordbruket.
Länk till avhandlingen: Ecology and Management of Crop Pollination and Pest Control.
