Avel för minskade metanutsläpp från mjölkproduktion
Ett DNA-prov som man kan ta redan vid födseln ger idag viktiga upplysningar om avelsvärdet hos en blivande mjölkko eller avelstjur. Så kallad genomisk avelsvärdering kan dessutom göra det möjligt att föra in nya egenskaper i avelsarbetet, som foderomvandlingsförmåga och utsläpp av växthusgaser.
Traditionellt har avelsvärdet för mjölkkor (och tjurar) beräknats med hjälp av insamlade uppgifter i kokontrollen om deras (eller avkommornas) mjölkavkastning, fruktsamhet etc. Idag vet vi en hel del om hur variation i arvsmassan påverkar dessa egenskaper hos djuren, och analyser av markörer i DNA-kedjan har på kort tid blivit ett viktigt inslag i avelsarbetet. Med så kallad genomisk avelsvärdering kan en skattning av djurens genetiska kapacitet göras redan vid födseln. Detta har fungerat bra för de egenskaper som redan finns med i avelsprogrammet, och har påskyndat avelsframstegen.
Helen Hansen Axelsson SLU, har i sitt doktorsarbete undersökt hur avelsprogram för mjölkkor bör utformas för att undvika att priset för ökad mjölkavkastning blir försämrad reproduktion och hälsa, vilket är en uppenbar risk. Hon har också undersökt förutsättningarna för att använda genomisk avelsvärdering för att förbättra andra egenskaper som är svåra att registrera i stor skala, t ex hur effektivt korna utnyttjar fodret och hur mycket metan de släpper ut. Det handlar alltså om möjligheten att göra mjölkproduktionen mer miljövänlig genom avel.
I en datorsimulering av ett avelsprogram med en kärnbesättning (där mödrar till semintjurar och kor som ska bli embryodonatorer väljs ut) visade det sig att avelsarbetet skulle gynna mjölkproduktionen på bekostnad av både fruktsamhet och juverhälsa. Sedan undersökte Helen Hansen Axelsson hur de genetiska trenderna för fruktsamhet och juverhälsa ser ut i dagens avelsprogram för svenska SRB-kor. Där visade det sig dessbättre att de flesta egenskaper inte försämras och flera har en svagt gynnsam trend, med ett undantag: det behövs allt fler inseminationer för att korna ska bli dräktiga.
– Detta bekräftar att man i svensk mjölkkoavel har varit duktig på att undvika att försämra de funktionella egenskaperna hos korna, säger Helen Hansen Axelsson.
En annan del av avhandlingen handlar om hur genomisk avelsvärdering för nya egenskaper kan användas i mjölkkoavel, och vad som krävs för att det ska vara lönsamt. Exempel på sådana egenskaper är foderutnyttjande och växthusgasproduktion, egenskaper som har stor betydelse för djurens klimatpåverkan. Utsläppen av metan varierar något från ko till ko, och om denna variation kan kopplas till variation i arvsmassan skulle genomisk avelsvärdering kunna minska mjölkproduktionens klimatpåverkan. Uppgifter om metanproduktion kan samlas in i besättningar där man mäter metanhalten i kors utandningsluft vid mjölkning i mjölkrobot, eller i speciella klimatkamrar med färre djur.
– Sammantaget visar mina datorsimuleringar att genomisk avelsvärdering skulle kunna användas för att minska mjölkproduktionens miljöpåverkan, utan påtagliga försämringar av mjölkproduktion och kors hållbarhet, säger Helen Hansen Axelsson.
FAKTA
Helen Hansen Axelsson, institutionen för husdjursgenetik, SLU, försvarade sin doktorsavhandling Breeding for sustainable milk production – From nucleus herds to genomic data den 11 juni 2013 vid SLU i Uppsala. Opponent var professor Jarmo Juga, Helsingfors universitet, Finland.
Länk till avhandlingen (pdf) – http://pub.epsilon.slu.se/10438/
En längre sammanfattning på svenska finns på s. 51–55 i avhandlingen.
