Vetenskapsrådet ger SLU ansvar för nationell samordning av forskningsstationer
Nio av Sveriges fältforskningsstationer samordnas för att erbjuda forskare vid landets alla lärosäten och forskningsinstitut en stark infrastruktur för miljöinriktad forskning. Tillsammans täcker stationerna in vitt skilda naturtyper och klimatzoner, med närhet till jordbrukslandskap, skogsmark, fjälltrakter, våtmarker och olika typer av inlandsvatten.
Bakom satsningen står Vetenskapsrådet. Samordningsansvaret får SLU, som driver fem av de nio utvalda stationerna. I dag undertecknades samarbetsavtalet mellan dessa två parter.
Svensk forskning och miljöövervakning hävdar sig väl inom områden som ekologi, limnologi och markvetenskap, och andra områden som har betydelse för naturvård, naturresursförvaltning och klimatpolitik. En viktig komponent i denna verksamhet är en rad olika forskningsstationer runt om i landet, men dessa lyder under olika universitet och institut, och samarbetar sällan.
För att tillgodose svenska forskargruppers långsiktiga behov ska det nu byggas upp en nationell infrastruktur för terrester och limnisk fältforskning. Basen är nio befintliga stationer, som med förstärkta resurser ska öppnas för hela det svenska forskarsamhället, oberoende av akademisk hemvist. Även data som samlas in vid stationerna ska vara öppet tillgängliga. Initiativet kommer från Vetenskapsrådet, och det är Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) som ska leda och samordna arbetet. Idag undertecknade dessa parter det avtal som reglerar det fortsatta arbetet.
– Fältstationerna är redan idag en värdefull resurs för SLU och det är mycket glädjande att Vetenskapsrådet nu satsar på att utveckla dessa och de övriga ingående stationerna till en nationell resurs, som ska vara tillgänglig för alla forskare, säger SLU:s rektor Lisa Sennerby Forsse. SLU ser fram emot att få leda utvecklingen av denna nya, unika verksamhet. För SLU innebär infrastrukturen också goda möjligheter att stärka och fördjupa samarbetet med andra starka forskningsmiljöer, både i Sverige och internationellt.
Infrastrukturen omfattar ett samordningssekretariat vid SLU samt forskningsstationer förvaltade av Göteborgs universitet (GU), Stockholms universitet (SU), Uppsala universitet (UU), Polarforskningssekretariatet (Polar) samt SLU. Av nitton nominerade stationer bedömdes nio vara särskilt lämpliga att ingå i satsningen: Abisko (Polar), Erken (UU), Skogaryd (GU), Svartberget (SLU), Lönnstorp (SLU), Röbäcksdalen (SLU), Tarfala (SU), Aneboda (SLU) och Grimsö (SLU).
– Forskningsstationer är viktig infrastruktur för stora delar av den svenska klimat- och miljöforskningen. Därför för vi nu samman de utvalda stationerna till en nationellt samordnad infrastruktur som ska stå till förfogande för den bästa svenska forskningen inom dessa områden, säger Juni Palmgren, huvudsekreterare för Rådet för forskningens infrastrukturer vid
Vetenskapsrådet. Genom att sammanföra stationer från det skånska slättlandskapet i söder, via det långsträckta skoglandskapet till subarktiska området i den norra fjällkedjan ges forskarna en unik möjlighet att bedriva världsledande forskning av stor betydelse för att förstå och vårda viktiga naturresurser.
– De naturtyper och den klimatgradient som forskarna får tillgång till genom en samordnad infrastruktur av forskningsstationer återfinns i ett bälte genom Norra Europa, Asien och Nordamerika, men de möjligheter för forskning som denna satsning öppnar för finns inte någon annanstans. Vi är därför övertygade om att den kommer ge stora möjligheter att locka internationell forskning till Sverige och öppna för internationella samarbeten, säger Magnus Friberg, forskningssekreterare vid Vetenskapsrådet.
Läs mer om bakgrunden till satsningen
Infrastruktur för fältbaserad ekologi- och miljöforskning (Vetenskapsrådets lilla rapportserie, 1:2012)
