Barn-tv tar publiken på allvar
Att barn blir passiva framför tv:n har varit en vanlig föreställning. Men SVT:s och Utbildningsradions program görs för en aktiv och kunnig barnpublik som vill lära sig nya saker. Det visar Åsa Petterssons avhandling från Linköpings universitet.
Tv har genomgått stora förändringar de senaste 30 åren med ny teknik, kommersialisering och nya sätt att berätta i tv, men synen på barnpubliken har varit ganska oförändrad.
– Barn tas på allvar. De ses som kunniga och sociala aktörer som har något att bidra med. Samtidigt finns en bild av att barn ska lära sig hela tiden. Programmen har en pedagogisk röst som talar till barnpubliken för att lära ut och utbilda den, berättar Åsa Pettersson, som doktorerat i Tema Barn.
Ett annat genomgående inslag i tv för barn är naturen.
– Barn förutsätts stå naturen närmare än vuxna, vara intresserade av djur och tycka om att vara utomhus. Barnen i programmen vistas hela tiden ute.
Barnpubliken bjuds också in att delta i och kommunicera med tv-programmen. Redaktionerna får mängder med teckningar från tittarna, men även videoklipp, karaokespelningar, fax och sms, frågor och tävlingsbidrag hör till det som barn skickat in.
– Programmen erbjuder sin publik möjligheter att interagera, men det sker på vuxnas villkor. De avgör vad som får skickas in, vad som är en barnteckning och vilka frågor som tas upp i programmen, säger Åsa Pettersson.
Hon har sett och analyserat nästan 500 tv-program för barn upp till 18 år och konstaterar att det funnits ett rikt och nyanserat utbud för små barn, i regel på fasta sändningstider.
– Utbudet för ungdomar har varit mycket mindre. 2007 sändes mycket få ungdomsprogram överhuvudtaget av SVT.
I public service-företagens årsredovisningar, som Åsa Pettersson också har gått igenom, finns en oro för att ungdomspubliken väljer andra media och kanaler. 1980 var det kassetter och skivor som konkurrerade med public service, medan det senare var de kommersiella tv-kanalerna.
Tv-programmen som Åsa Pettersson har analyserat sändes av SVT och Utbildningsradion 1980, 1992 och 2007, det vill säga före, under och efter det statliga tv-monopolets upplösning. Men hennes analys visar att kommersialiseringen av tv inte har förändrat public service-företagens syn på sin barnpublik nämnvärt.
– Den stora förändringen kom 2008 när alla tv-program för barn började sändas i Barnkanalen. Den skapade en trygg plats för barnpubliken, men i och med att barn hänvisas till en egen kanal utesluts de från program med blandad publik och övergången till vuxenprogram blir svårare. I Barnkanalen finns inte heller någon plats för ungdomar.
Avhandling: TV for Children. How the Swedish Public Service Television Imagines a Child Audience. Linköping Studies in Arts and Science Dissertations No. 583, maj 2013.
