Integrerad planering för att öka cykling
Trots att flertalet kommuner sedan 1990-talet haft som mål att minska andelen bilresande och öka cyklingen så visar det sig att cyklingen inte ökar. VTI redovisar fallstudier i fyra kommuner som gjorts för att öka kunskapen om varför. Resultaten visar att cykelplanering, förbättring och utbyggnad av cykelinfrastruktur inte räcker, utan det krävs en mer integrerad trafik- och bebyggelseplanering.
Trots att flertalet kommuner sedan 1990-talet haft som mål att minska andelen bilresande och öka cyklingen så visar undersökningar att cyklingen inte ökar.
– Den nuvarande inriktningen på cykelplaneringen, förbättring och utbyggnad av cykelinfrastruktur räcker inte, konstaterar Åsa Aretun, forskare på VTI. För att nå målsättningen att öka cykling är det viktigt att skapa gynnsamma avstånd mellan vardagliga målpunkter. Det kräver en integrerad trafik- och bebyggelseplanering som på ett realistiskt sätt tar hänsyn till cyklisternas möjligheter att överbrygga geografiska avstånd.
VTI rapport 781 bygger på fallstudier i fyra kommuner: Linköping, Malmö, Västerås och Örebro. Syftet var att öka kunskapen om varför inte mål om ökad andel cykling uppnås. Data som har analyserats utgörs av kommunala policy- och planeringsdokument samt intervjuer med olika kategorier av tjänstemän involverade i cykelplaneringen.
Resultaten visar att mål om ökad cykling har hanterats inom ramen för en implementeringsstruktur(organisering–kunskap–åtgärder) där professionella grupper präglas av en utbildning, yrkesutövning och organisering av arbetet som länge haft som mål att optimera framkomlighet för biltrafik. Inriktningen har tjänat som modell för operativa problembilder och lösningar i implementeringsarbetet för ökad cykling i de fyra fallen. Framkomlighet för cykel har därmed ökat över åren, men effekter i form av ökad cykling har uteblivit. Brist på måluppfyllelse har dock inte lett till någon omprövning av existerande angreppssätt och metoder. Fallstudierna visar att tjänstemännen istället är orienterade mot att upprätthålla professionella gränser i planeringen.
Den nuvarande inriktningen på cykelplaneringen medför att tillgänglighetsvillkor för cykel inte säkerställs. Dagens bebyggelse- och transportinfrastruktur präglas i hög grad av avstånd som är anpassade efter hastigheter med bil. I cykelplaneringen överskattas vilka avstånd och hastigheter för cykel som kan förväntas. Samtliga åtgärdsnivåer – system (tillgänglighet), struktur (framkomlighet) samt individ (informations- och beteendepåverkan) – måste hanteras för att kunna realisera mål om ökad cykling.
