Svårt fälla förare för trötthet

Årligen skadas och dödas människor i olyckor då förare kör alltför sömniga. Det regelverk som finns i Sverige idag är inte tillräckligt för att fälla dem som orsakat olyckor då de varit uttröttade. Om detta ska bli möjligt måste det tas fram objektiva sätt att mäta antingen sömnighet eller prestation.

– För att underlätta för förare att inte utsätta sig själv och andra för farlig körning rekommenderar vi att man avstår att köra om man varit vaken mer än 19 timmar eller sovit färre än 5 timmar den senaste sammanhängande sömnen. Man ska också undvika att förlägga körning klockan 03–06 då de flesta befinner sig i botten av dygnsrytmen, berättar projektledare Anna Anund.

Syftet med projektet som redovisas i VTI notat 20-2013 har varit att utreda begreppet ”uttröttning” med fokus på att tydliggöra vad som krävs för att en förare som orsakat en olycka ska kunna straffas. Syftet har även varit att definiera begreppet så att trafikanter vet när det kan finnas risk för uttröttning och därmed avstår från att köra.

Slutsatsen i rapporten är att det regelverk som finns i dag inte är tillräckligt för att fälla förare som kör i uttröttat tillstånd eller har orsakat olyckor då de varit uttröttade. Bedömningen är att det så länge det inte finns objektiva sätt att mäta antingen sömnighet eller prestation så är det inte möjligt att hitta en bättre lösning än det regelverk som finns idag. Forskarna förordar att lagen kvarstår som den är idag till dess att objektiva sätt att mäta finns tillgängliga. 

Det mest effektiva för att förhindra körning i trött tillstånd är insatser för att förbättra kompetensen och insikten hos förare. Det finns en avsaknad av ett tydligt ansvar för kommunikation och information inom trafikområdet och det är därför viktigt att tydliggöra om detta är en fråga för Trafikverket eller Transportstyrelsen.

Forskarna framhåller också att det är viktigt att uttröttning finns med som en del i ISO 39001 arbetet och därmed blir en faktor när vi skapar en framtida säkerhetskultur inom yrkestrafiken, samt att de läkarintyg som är ett krav vid sjukdom kan baseras på systematiska och evidensbaserade bedömningar. Tekniska system spås en god framtid när de lyckas mäta förarens vakenhet och prestation. Modellering av trötthet hos förare med avseende på tid på dygnet, sömn och vakenhet är då en av förutsättningarna för att optimera till exempel scheman för yrkesförare. I rapporten rekommenderas också fortsatt arbete med räffling av vägar samt att skapa fler rastplatser som uppfyller krav från både privata förare och yrkesförare.