Strategisk kollektivtrafikplanering – en utmaning

Långsiktig strategisk kollektivtrafikplanering på regional och lokal nivå innebär en utmaning, där en viktig fråga har handlat om relationen mellan ägare (kommun och landsting) och trafikbolag. Sedan januari 2012 finns en ny kollektivtrafiklagstiftning som skulle kunna lösa några av de aktuella problemen.

I VTI rapport 792 redovisas en studie av de förutsättningar som har karakteriserat politik och planering kring kollektivtrafik på regional och lokal nivå i Dalarna och Östergötland under 2000-2011.

Resultaten visar att det funnits en del utmaningar kring ambitionerna att utveckla en mer långsiktig strategisk kollektivtrafikplanering. En av huvudfrågorna har handlat om relationen mellan kommun/landsting och trafikbolag. I båda de studerade länen har det funnits starka länstrafikbolag som har haft stor kompetens och stort inflytande över kollektivtrafikens utveckling. Situationen har inneburit att det har varit viktigt att utveckla former och arenor för dialog och gemensam formering mellan ägare och trafikbolag. Exakt hur detta ska gå till har inte varit formaliserat i lagstiftning eller annat, utan har byggt helt på vilka initiativ och vilken förmåga som funnits lokalt och regionalt. De båda länen i fokus för denna studie haft olika strategier och olika förutsättningar att hantera denna utmaning.

En annan viktig fråga handlar om de kostnadsfördelningsmodeller som tillämpats i respektive län. Båda länen har sedan 2004 tillämpat den så kallade Gävleborgsmodellen, som är en kostnadsfördelningsmodell som skapar en tydlig uppdelning av kostnadsansvaret mellan kommuner och landsting.

Sammanfattningsvis kan noteras att studien ger en rad exempel på både utmaningar och drivkrafter för ett mer strategiskt och långsiktigt kollektivtrafikarbete. Det står klart att det är en kombination av formella och informella institutionella förutsättningar som avgör hur effektivt det strategiska kollektivtrafikarbetet kan bli. 2000-talets första decennium har präglats av ett formellt institutionellt regelverk som inte har varit särskilt gynnsamt i detta avseende. Sedan 1 januari 2012 finns en ny kollektivtrafiklagstiftning på plats, som i mångt och mycket är ett försök att lösa dessa problem. Det är viktigt att framöver noga följa upp och analysera hur det går med det strategiska kollektivtrafikarbetet lokalt och regionalt, med fokus på såväl formella som informella institutionella förutsättningar.