Rock på svenska: Från Little Gerhard till Laleh
Svensk rockmusik kopierar inte bara engelsk och amerikansk musik utan uppkommer i mötet mellan svenska musiktraditioner och stilimpulser utifrån. Den tanken genomsyrar den nya boken Rock på svenska, skriven av Lars Lilliestam, professor i musikvetenskap vid Göteborgs universitet.
– Svensk rock är en blandning, där en del artister låter väldigt amerikanska eller engelska, och andra inte, säger Lars Lilliestam. Den svenska vistraditionen hörs till exempel väldigt tydligt hos en artist som Laleh, samtidigt som hon inspireras av Sting och The Police och även har ett musikaliskt arv från Iran.
Rock på svenska är den första övergripande sammanställningen av svensk rock, från mitten av 1950-talet fram till idag. I boken konstaterar Lars Lilliestam att det finns ett mönster för hur svensk rock förändrats under åren.
– Det är något som gäller alla kulturella yttringar utifrån, nämligen att man börjar härma. Under 1950- och 60-talet hörs förebilderna väldigt tydligt, vare sig det är Elvis eller Beatles, och artisterna sjunger på engelska.
Men på 1970-talet händer någonting. Dels börjar texterna sjungas på svenska, dels hörs element av svensk folkmusik. Ett sådant exempel är Contact. I gruppens musik finns det ekon av både svenska folkvisor och Karl Gerhard samtidigt som det hörs att bandmedlemmarna lyssnat på Beatles.
– Det är intressant att hiphop sedan går igenom samma utveckling som rockmusiken gjorde. Hiphop framfördes på engelska på 1980-talet, men i början av 1990-talet började man rappa på svenska för att man ville berätta en historia, säger Lars Lilliestam.
Ett kapitel i boken ägnas just åt att sjunga på svenska eller engelska och vad det valet får för konsekvenser. Att en artist väljer engelskan kan ha med en internationell karriär att göra, eller att han eller hon helt enkelt tycker att engelskan passar musiken bättre. Men då blir texterna inte lika viktiga.
Så är till exempel fallet med Roxette där Per Gessle och Marie Fredriksson sjunger på engelska. I deras låtar har personer, platser och gator inga namn, och det finns inga markörer som talar om var händelserna i texterna äger rum. Men när Per Gessle sjunger på svenska i Gyllene Tider eller som soloartist handlar låtarna om hans närmiljö – Harplinge, Halmstad och gamla kompisar.
I boken analyserar Lars Lilliestam ett antal svenska artister och stilar. Han har slagits av vilken bra spegling av samhällsutvecklingen som musiken är, både när det gäller texter och musikstilarna som sådana.
– Musiken vittnar om en fantastisk samhällsförändring när det gäller ideologier, attityder, hållningar och intressen. En viktig tanke med boken är att se hur nya strömningar, skeenden och uttryck förs in, hur man förhåller sig till amerikansk kultur och musik och till Sverige.
Rock på svenska vänder sig både till studenter på universitet och högskolor och en bred musikintresserad allmänhet.
