Potentiellt EU-medlemskap påverkar skydd av minoritetsspråk
Anna Parkhouse har i sin avhandling, Does speed matter? The Impact of the EU Membership Incentive on Rule Adoption in Minority Language Rights Protection, tittat på effektiviteten i EUs så kallade konditionalitetspolitik vad gäller minoritetsspråksrättigheter hos icke-EU medlemsstater med ambitionen att bli framtida medlemmar.
EUs konditionalitetspolitik innebär att den framtida anslutningar villkoras med ett antal kriterier som mottagarländerna måste uppfylla, där skydd för minoritetsrättigheter ingår som ett kriterium.
De stater som undersökts är därför alla stater som ingår i EUs konditionalitetspolitik där ett antal kriterier har styrt urvalsprocessen, säger hon.
– Som att de alla ska vara europeiska och ha stora segment av etniska minoriteter i sina respektive befolkningar. Alla stater antas också ha en stark vilja att gå med i EU. Dessutom ska de vara postkommunistiska och ha varit involverade i våldsamma etniska konflikter.
Påverkar potentiellt medlemskap lagstiftning?
Avhandlingsarbetet baseras på en rationalistisk teoretisk modell, External incentives model of governance. Syftet är att förklara om tidsavståndet för det potentiella EU-medlemskapet har påverkat lagstiftningsnivån för minoritetsspråk hos de utvalda staterna under perioden 2003-2010.
Anna Parkhouse har begränsat mätningen av nivån på lagstiftningen till att omfatta icke-diskriminering, användning av minoritetsspråk i officiella sammanhang och minoriteters språkliga rättigheter i utbildningen.
– Hypotesen jag testat i modellen är att ju kortare tidsavstånd till det potentiella EU-medlemskapet desto större sannolikhet för att staten har utvecklat en hög lagstiftningsnivå på dessa tre områden, förklarar hon.
Olika stater undersökta
De undersökta staterna har delats in i tre grupper beroende på tidsavståndet till det potentiella EU-medlemskapet. I första gruppen återfinns de stater som ligger närmast ett medlemskap, Kroatien och Makedonien. Kroatien har sedan avhandlingsarbetet gjordes beviljats EU-medlemskap.
I den andra gruppen finns stater som ligger längre ifrån EU-medlemskapet; Serbien, Bosnien Hercegovina och Kosovo.
Den tredje gruppen, som befinner sig längst bort från det potentiella EU medlemskapet, består av Moldavien, Georgien och Azerbajdzjan.
– Hela EU-projektet utvecklas kontinuerligt. Serbien har idag kandidatstatus och skulle ha hamnat i den första gruppen om studien hade gjorts nu, säger hon.
Varierande samband
Den testade hypotesen visade sig starkast när det gäller icke-diskriminering. Resultaten visar här att sambandet mellan tidsavståndet och nivån på lagstiftningen har ökat markant under den aktuella tidsperioden. Det innebär att lagstiftningsnivån är mycket högre i den första och andra gruppen och betydligt lägre i den tredje.
Resultaten när det gäller användning av minoritetsspråk i officiella sammanhang respektive minoriteters språkliga rättigheter i utbildningen visade däremot nästan inget samband alls mellan tidsavståndet och nivån på lagstiftningen.
– Det antas bero på att man redan beslutat om nivån på minoritetsspråksrättigheterna i de fredsfördrag som följde på framförallt krigen på Balkan.
Ökade rättigheter kan leda till konflikter
Det positiva i ökade rättigheter för minoritetsgrupper och minoritetsspråk skulle teoretiskt kunna ha en motsatt effekt, menar Anna Parkhouse. I en förlängning skulle det kunna leda till att befolkningsgrupper bryter sig loss och därmed också till framtida konflikter.
– Ett sådant kontroversiellt resultat skulle bli den rakt motsatta till tanken med EUs nuvarande konditionalitetspolitik. Främjandet av demokrati anses där som den bästa garanten för att undvika framtida konflikter.
