Att peka ut den som är annorlunda i toleransens namn
Skolans toleransarbete får kritik. I centrum för kritiken står de erfarenheter som många elever och studenter har av att pekas ut som avvikande eller annorlunda i toleransens namn. Det säger Elisabet Langmann, forskare i pedagogik vid Örebro universitet.Hennes forskning visar att skolundervisningen om tolerans ofta fastnar i maktpositioner, gränsdragningar och negativa värderingar om den andre.
Hur undervisar vi om tolerans i mångfaldens samhälle? För att problematisera toleransarbetet tar Elisabet Langmann en klassrumssituation som exempel. En gymnasielärare frågar sin klass hur många som tycker att det ok med homosexuella.
Alla räcker upp handen och läraren konstaterar att det är bra och att de är toleranta. Sedan frågar hon hur många som kan tänka sig ha sex med sitt egna kön? Då räcker endast en elev upp handen. Johanna är öppet homosexuell men tydligt besvärad av situationen.
En fråga om makt
– Under lektionen blir Johanna den avvikande andre som ska tolereras. Med andra ord är det alltid någon som tolererar och någon som blir tolererad. Tolerans blir en fråga om makt, säger Elisabet Langmann, forskare i pedagogik vid Örebro universitet.
– Exemplet förutsätter att det finns en gräns för vad vi kan tolerera och vad vi inte kan tolerera. Tolerans innebär inte att allt tolereras. Hade klassen fått frågan om det var ok att vara rasist skulle ett jakande svar snarare ansetts vara ett tecken på intolerans.
– Dessutom frågar läraren om det är ok, inte om det är bra eller viktigt med homosexuella. Det blir en negativ värdering av det avvikande. Johanna, som är annorlunda, ska tolereras trots att hon inte riktigt hör hemma i samhällsgemenskapen.
Lyhörd i klassrummet
Elisabet Langmann menar att det är problematiskt att på förhand peka ut vilka grupper och individer man ska tolerera. Det viktiga är istället vad som händer i mötet med det främmande. Genom att vara lyhörd i klassrummet kan läraren fånga situationer som uppstår men det kräver takt och improvisation.
– Det måste finnas metodstöd för läraren men det går inte att följa enkla modeller. Det är just mötet mellan människor som är viktigt. Det är i mötet med något nytt, främmande som man måste jobba med tolerans.
– Det är viktigt att tolerans inte blir ett abstrakt värde utan att det betyder något. Min doktorsavhandling erbjuder en fördjupning i ett av det demokratiska samhällets mest grundläggande värden. Inte minst viktigt i dag med tanke på de främlingsfientliga strömningar som tycks få allt större fäste i såväl Sverige som i Europa, säger Elisabet Langmann.
