Växtplanktons släktskap påverkas av havsströmmarna

Hittills har det ansetts att växtplankton har kunna sprida sig obegränsat. Men genom att ta ”gentiska fingeravtryck” på hundratals individer av växtplankton från olika platser utmed kustremsan från Öresund till Koster har nu forskarna funnit att arten är uppdelad i olika populationer som har mycket lite genetiskt utbyte med varandra.

Släktskapet beror på havscirkulationen
Släktskapet mellan de olika populationerna av växtplankton beror inte på avståndet emellan bestånden utan hänger snarare ihop med den regionala havscirkulationen.

Detta innebär att algblomningar inom ett specifikt geografiskt ställe är unika. Till exempel kan en art på ett ställe producera gifter, medan samma art på ett annat ställe inte alls är lika problematisk.

– Om man vill förstå hur den giftiga varianten förväntas sprida sig bör man tittat på hur strömmarna ser ut lokalt, snarare än på det direkta avståndet från blomningens ursprungsplats, säger Anna Godhe, vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.

Går ner i viloläge
Dessutom fann forskarna att vissa arter av växtplankton kan gå ner i vila när de yttre betingelserna är ofördelaktiga. Växtplanktonen sjunker då ner till botten och väntar på ett gynnsammare läge då de åter kan föröka sig.

– Vi tror att det är en viktig funktion för att kunna förankra bestånden i vissa områden, säger Anna Godhe.

De funna resultaten kan ha betydelse inför framtida forskning.

– Det är skillnad på algblomning och algblomning, man kan inte dra alla över en kam. Det är därför viktigt att man känner till hur en algarts livscykel fungerar för att kunna förutspå hur algblomningen kan tänkas sprida sig, säger Anna Godhe.

FAKTA
Studierna är nyligen publicerade i en artikel i Proceedings of the Royal Society B.
Länk till artikeln: http://rspb.royalsocietypublishing.org/lookup/doi/10.1098/rspb.2013.1599