Säkrare cykelväg med varm sand
Varmsandning är en halkbekämpningsmetod där sand blandas med hett vatten för att frysa fast när den landar på vägen. Forskningsresultat visar tydligt att metoden ger bättre friktion som håller längre än traditionell sandning på gång- och cykelvägar. Dessutom minskar användningen av sand vilket är en fördel för cyklister.
Varmsandning är en halkbekämpningsmetod där sand blandas med hett vatten för att frysa fast när den landar på vägen. Forskningsresultat visar på flera fördelar. Dels sprids mindre sand, dels ger metoden bättre friktion som håller längre än traditionell sandning på gång- och cykelvägar.
Tanken med metoden är att den uppvärmda sanden ska smälta det översta snötäcket på vägen och sedan frysa fast på ytan.
– Resultatet blir en sandpappersliknande yta som ger bättre grepp under en längre tid. Dessutom behöver väghållaren inte använda lika mycket sand som vid vanlig sandning, säger Anna Niska, forskare på VTI.
En ny rapport från VTI:s forskningsprojekt i Umeå visar att varmsandning på gång- och cykelvägar ger en bättre friktionshöjande effekt och längre varaktighet än traditionell torrsandning. Bäst nytta tycks varmsandningen göra på sträckor där cykling sker i blandtrafik. Här är väglaget ofta tjock is, vilket är det väglag där metoden är som mest effektiv. Den stora och tunga utrustning som metoden kräver gör också att den lämpar sig bäst för användning på cykelbanor i blandtrafik.
– Utrustningen är dyr och motiverar inte inköp enbart för användning på gång- och cykelvägar. Vi rekommenderar därför att den används till halkbekämpning även vid exempelvis busshållplatser, i cirkulationsplatser och korsningar. Då blir metoden mer kostnadseffektiv, säger Anna Niska.
Resultaten visade också att de varmsandade sträckorna inte behövde åtgärdas lika ofta som sträckor med traditionell torrsandning. Med varmsandning är det alltså möjligt att minska den totala sandspridningen, vilket är en fördel för cyklisterna när snön sedan smälter.
