Omfattande studie visar inlandsvattnets stora betydelse för jordens kolkretslopp

Studien, som publiceras i tidskriften Nature, visar att inlandsvatten utgör en betydande del av jordens naturliga kolkretslopp.

Forskarlaget bakom studien har letts av Peter Raymond, professor vid universitet i Yale i USA. Från Sverige har forskarna Sebastian Sobek, docent i limnologi, vid Uppsala universitet samt Christoph Humborg, professor vid Stockholms universitet, deltagit.

Forskarna fann att avgången av koldioxid var högst i regnrika tropiska områden, såsom Sydostasien, Amazonas, och Centralamerika. Hela 70 procent av den totala koldioxidavgången från inlandsvatten härstammar från bara 20 procent av jordens yta.
Sammanlagt avger jordens alla vattendrag (bäckar, åar, älvar och floder) årligen 1,8 miljarder ton kol till atmosfären, medan sjöar och kraftverksmagasin bidrar med 0,32 miljarder ton per år. Alla inlandsvatten tillsammans avger alltså cirka 2,1 miljarder ton kol per år.

– Detta är en stor siffra när man beaktar att ekosystemen på land, till exempel skogar och savanner, tar upp ungefär 1,7 miljarder ton kol per år, säger Sebastian Sobek.

Enligt Christoph Humborg är det möjligt att mänskliga aktiviteter ansvarar för en del av detta flöde. Detta har hittills inte tagits upp i FN:s klimatpanel.

Även tidigare studier har indikerat att koldioxidavgång från inlandsvatten kan vara viktigare än man trott, men dessa studier var osystematiska och tog inte hänsyn till regionala skillnader. Därför startades den nya studien av Global Carbon Project, en internationell sammanslutning av forskare som jobbar mot ökad förståelse av jordens kolkretslopp.

Det först steget var att producera en karta över jordens alla inlandsvatten, ända ner till de minsta bäckar och gölar.

– Till en början trodde vi att någon redan måste ha gjort det här, men vi insåg snart att vi måste göra det själva, berättar Peter Raymond som lett studien.

Genom att kombinera olika nya databaser, som delvis härstammar från satelliter, kunde forskarna beräkna att vattendrag utgör 624 000 km2 av jordens yta, medan sjöar och kraftverksmagasin utgör 3 miljoner km2.  

Sedan kartlade gruppen halten av koldioxid i inlandsvatten, och samlade alla data i en ny databas.

– Det låter enkelt, men det har tagit åratal att samla ihop all data från utspridda källor, säger Sebastian Sobek.

Själv samlade Sebastian Sobek in sjödata, medan Jens Hartmann, professor vid universitet i Hamburg, Tyskland, samlade in data från vattendrag.

Slutligen kartlade forskarna hastigheten på själva gasutbytet vid vattenytan, som är huvudsakligen relaterad till vattnets rörelser.

– När vi kombinerade dessa kartor såg vi att sjöar och kraftverksmagasin avger mindre koldioxid till atmosfären än man tidigare trott, medan vattendrag avger mer än tre gånger så mycket, säger Sebastian Sobek. 

Framför allt kunde forskarna se att små bäckar lämnar ett stort bidrag tack vare höga halter av koldioxid och kraftiga vattenrörelser.

Forskarna bakom studien menar att deras resultat ökar förståelsen av jordens kolkretslopp. Framför allt bidrar den med ny kunskap om vilken roll vattendrag och sjöar spelar i kretsloppet. De betonar dock att mycket arbete återstår för att spåra källan till all den koldioxid som inlandsvatten avger, samt att förstå hur människan påverkar dessa processer.

– Ämnesomsättningen är hög i inlandsvatten, men inlandsvatten är också en avgörande resurs. Vi måste därför fortsätta att kartlägga våra inlandsvatten och förstå hur de påverkar inte bara kolkretsloppet, utan även biologisk mångfald och produktion av dricksvatten, säger Peter Raymond.

Rapporten heter: Global carbon dioxide emissions from inland waters, av Peter A. Raymond et al.