Död ved i yngre produktionsskog främjar lavarna

Unga produktionsskogar innehåller mycket död ved efter avverkningen och på denna trivs lavarna, åtminstone de mindre nogräknade. Rödlistade vedlavar saknas dock i de brukade skogarna, konstaterar Måns Svensson i sitt doktorsarbete vid SLU.

Tusentals insekter, lavar och svampar är beroende av död ved i skogen. I skogar som utvecklas naturligt skapas död ved när träd blåser ner eller dör av andra orsaker. Också i den brukade skogen finns död ved, till exempel stubbar och stående eller liggande döda träd som lämnats efter avverkningar.

Agronom Måns Svensson har i sitt doktorsarbete vid SLU undersökt lavförekomsten i det brukade skogslandskapet; vilka arter som finns och vad de föredrar att växa på. Det är viktigt att man klarlägger detta för att man på bästa sätt ska kunna bevara den biologiska mångfalden. Stubbar och annan död ved är ju också eftertraktade som trädbränsle.
Måns Svensson har inventerat färska hyggen, yngre och äldre produktionsskogar samt olika impediment, till exempel myrar. Han har sammanlagt studerat 25 000 dödvedsobjekt, varav han inventerat lavar på uppemot 7 000.

Måns Svensson fann mest lavar i produktionsskogar som var yngre än 60 år, troligen beroende på att mycket av den döda veden efter avverkningen fanns kvar och hade hunnit beväxas med lavar. För många arter räcker det om det finns död ved, men det spelar inte så stor roll var den är belägen.

– Dessa vanliga lavarter kan till och med ha fått ett uppsving på grund av skogsbruket.
De totala förekomsterna av en del lavarter i unga produktionsskogar överträffar dem i gamla produktionsskogar och på myrar, där mängderna död ved är små. Den sammanlagda arealen är också liten i förhållande till de yngre skogarnas.

Måns Svensson hittade inga arter som i dagsläget är med på Artdatabankens rödlista i unga produktionsskogar. Sådana rödlistade arter riskerar att minska kraftigt eller dö ut, troligen eftersom de har speciella krav på sin växtplats. Men det finns många andra ovanliga lavar som ännu inte har hunnit bedömas, och några av de arter Måns Svensson har hittat tillhör dem.
Inte heller i områden med skog som är undantagna från skogsbruk, t.ex. impedimentklassade myrar hittade Måns Svensson rödlistade arter, kanske för att där inte finns så mycket död ved. Kretsloppet på en myr går mycket långsamt och det tar tid innan träd dör.

– En tanke som dykt upp i samband med avhandlingsarbetet är att man kanske kunde bruka sådana områden mer aktivt för att öka mängden död ved. Man kunde t.ex. döda träd för att skynda på processen. Jag vet inte vem som skulle göra det och hur det skulle gå till, men det tål att fundera på.

Måns Svensson menar dock att det inte skulle räcka med att skapa död ved i enbart dessa obrukade områden. Hans resultat understryker istället vikten av att skydda mer produktiv skogsmark eller att hitta alternativa skötselsystem för att bevara många av de vedberoende arterna.

En sak, som inte uppmärksammats så mycket tidigare, är vad död ved av klenare dimensioner betyder för förekomsten av lavar, framförallt döda grenar på levande träd. Det är intressant att veta när man försöker förutsäga hur uttaget av trädbränsle påverkar den biologiska mångfalden.
Det visade sig att döda grenar på levande träd utgjorde nästan hälften av den tillgängliga döda veden i flera beståndstyper, och om lavarna hade suttit på dessa grenar hade de haft en kontinuerligt tillgänglig resurs.

– Tyvärr verkade de döda grenarna inte vara så intressanta för lavarna, säger Måns Svensson. Däremot är det möjligt att de utgör livsmiljö för svampar eller insekter.

FAKTA
Agronom Måns Svensson, institutionen för ekologi, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Occurrence Patterns of Dead Wood and Wood-dependent Lichens in Managed Boreal Forest Landscapes” fredagen den 29 november. Disputationen avser filosofie doktorsexamen. Opponent: Docent Kristoffer Hylander, Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet.

Avhandlingen, http://pub.epsilon.slu.se/10892/