Lärkan gynnas av skyddszon mot näringsläckage från åkrar
Den rödlistande sånglärkan, som är knuten till jordbrukslandskapet, kan ha stor nytta av gräsbevuxna skyddszoner som anläggs längs vattendrag för att minska läckaget av växtnäring och bekämpningsmedel. Marklevande nyttoinsekter och spindlar sprider sig nämligen från skyddszonen till åkermarken intill och lärkorna får därmed mer mat.
Detta visar en ny studie av fyra SLU-forskare, som samtidigt befarar att intresset för skyddszoner minskar när miljöstödet för dessa upphör 2014.
Lantbrukare kan i dag få miljöersättning för att anlägga breda skyddszoner av ständigt bevuxen mark på åkerkanter som gränsar till vattendrag. Syftet är framförallt att motverka erosion och begränsa spridningen av näringsämnen och bekämpningsmedel till vattendrag, sjöar och hav. Men dessa miljöer verkar också ha betydelse för den biologiska mångfalden. En ny studie från SLU visar att skyddszoner är en viktig miljö för marklevande nyttoinsekter och spindlar. Dessa fungerar som biologiska bekämpare av skadeinsekter, men de utgör också basfödan för sånglärkor och deras ungar.
– Sånglärkan är fortfarande vanlig, men sedan 1970-talet har beståndet mer än halverats, säger Jonas Josefsson vid SLU:s institution för ekologi.
Enligt studien ökade antalet sånglärkor med 30 procent på sädesfält intill skyddszoner. Småkrypen sprider sig från skyddszonen till åkermarken intill och sånglärkorna får därmed mer mat. Effekten är störst på våren, men den kvarstår under hela häckningsperioden i både vår- och höstsådda fält. Häckning och födosök sker dock i huvudsak utanför själva skyddszonen.
Enligt en tidigare rapport från Jordbruksverket gynnar skyddszoner också vanliga humlor och fjärilar. Rapporten diskuterar även vad som kan göras för att förbättra miljön i diken och skyddszoner så att fler av jordbrukslandskapets fågelarter gynnas.
Skyddszoner kan alltså bidra till att flera av Sveriges miljömål kan uppnås: Ingen övergödning, Ett rikt jordbrukslandskap och En giftfri miljö. Arealen skyddszoner omfattar idag 10 000 hektar, men den skulle kunna utökas till närmare 100 000 hektar. Forskarna befarar dock att det inte kommer att bli någon nyetablering av skyddszoner, eller förlängning av gamla åtaganden, under de närmaste två åren, eftersom stödet upphör 2014. Huruvida det återkommer efter denna period är oklart.
– Risken är att vi missar en utmärkt och kostnadseffektiv åtgärd som bidrar till att minska konflikten mellan Sveriges miljömål och lantbrukarnas behov av lönsamhet och hög avkastning, säger Sönke Eggers, också han vid SLU:s institution för ekologi.
FAKTA
Slutsatserna dras i en artikel som nyligen publicerades i tidskriften Agriculture, Ecosystems & Environment. Studien ingår i forskningsprojektet ”Samarbete för mer biologisk mångfald i jordbrukslandskapet – betydelsen av attityder, miljörådgivning och åtgärder”, som leds av Sönke Eggers och finansieras av forskningsrådet Formas. Utgångspunkten är att sätta lantbrukarnas naturintresse i fokus, eftersom det är lantbrukarna som utför de naturvårdande åtgärderna.
Artikeln
Grass buffer strips benefit invertebrate and breeding skylark numbers in a heterogeneous agricultural landscape. 2013. Jonas Josefsson, Åke Berg, Matthew Hiron, Tomas Pärt & Sönke Eggers. Agriculture, Ecosystems & Environment, Volume 181, 101–107. http://dx.doi.org/10.1016/j.agee.2013.09.018
Webbplatser rörande projektet
http://www.slu.se/sonegg
http://www.sofnet.org/sveriges-ornitologiska-forening/fagelskydd/jordbruksprojektet/
Jordbruksverkets rapport
Biologisk mångfald på skyddszoner. Utvärdering av skyddszoner i slättlandskapet. Jordbruksverket, Rapport 2011:6.
