Skolan uppmuntrar inte lusten att lära

– Lärandet har blivit ett individuellt projekt. Skolan ska vara till för alla elever, men idag verkar den varken vara till för de svagaste eller de starkaste eleverna, säger Joanna Giota, docent i pedagogik vid Göteborgs universitet.

På uppdrag av Vetenskapsrådet och Skolverket har hon undersökt vilken effekt individualiseringen har haft på undervisningen i grundskolan och på gymnasiet. Redan grundskolans tidiga läroplaner slog fast att en individuell anpassning av undervisningen utifrån elevens förutsättningar, behov och intressen är en förutsättning om skolan skulle lyckas behålla elevernas inre motivation och ge varaktiga resultat.

En tidigare kunskapsöversikt från Skolverket från 2009 visar dock att de olika sätten att arbeta med individualiseringen i skolorna kan vara en av orsakerna till de svenska elevernas ökande skillnader i skolprestationer under senare år.

Den nu aktuella forskningsöversikten bygger på 43 svenska avhandlingar och artiklar inom utbildningsvetenskap, publicerade mellan 2000 och 2010. Joanna Giota har också studerat skolans läroplaner. Läroplanen som började gälla när skolan kommunaliserades i början av 1990-talet talar inte om på vilket sätt lärare ska individualisera arbetet med eleverna för att de ska nå läroplanens mål.

Enligt forskningsöversikten och tidigare granskningar har tiden för grupparbeten minskat och lärarna håller i färre genomgångar med hela klassen. Eleverna är mer utelämnade åt sig själva och sin egen förmåga att söka kunskap för att nå läroplanens mål. Eget arbete har blivit en vanlig arbetsform.

– Alla elever klarar inte av att planera sitt eget lärande. Om de inte får stöd är risken stor att de tappar lusten att lära, säger Joanna Giota.I en strävan att individualisera undervisningen placeras en del elever i särskilda undervisningsgrupper utanför klassens ram.

– Där kan behoven vara så olika att ingen får den lärarhjälp som just han eller hon behöver. De eleverna riskerar att få sämre förutsättningar än sina kamrater i den ordinarie klassen.

Joanna Giota konstaterar att det inte finns några omotiverade elever. Däremot kan de vara omotiverade för det skolan anser att de ska vara motiverade för. Olusten drabbar både de elever som behöver mer hjälp och stöd eller elever som behöver mer stimulans, men också elever som inte ställer upp på skolans innehåll eller arbetssätt, som de kanske tycker är orättvisa.

– Olusten hänger med andra ord inte nödvändigtvis ihop med intellektuella förutsättningar. Det kan vara ett tecken på att intentionerna med en skola för alla, har misslyckats. En skola där varje elev får utvecklas och uppleva glädjen i att göra framsteg och komma över svårigheter.

För att eleverna ska behålla lusten att lära krävs enligt Joanna Giota att undervisningen i ännu högre grad måste utgå från elevernas inre motivation och den iver att lära som alla barn har med sig till skolan. Det gäller också att skapa trygga relationer mellan lärare och elever, där eleverna respekterar läraren för hennes kompetens och läraren respekterar eleverna som likvärdiga individer.

– Det är den inre motivationen och lusten att lära som ger de mest bestående kunskaperna. Trots att den inte alltid leder till de högsta betygen, skapar den ett intresse för att lära genom hela livet.

Sök efter rapporten Individualiserad undervisning i skolan — en forskningsöversikt via:
http://cm.e-line.nu/servlet/us_pyra?wts.PAGE=h_ix3.htm&wts.ACTION=loginguest&p=H