När kroppen blir ett fängelse
Kvinnor med skäggväxt och hår på bröstet, magen och låren lider i tysthet. De skäms, tar på sig skulden för sin hårväxt och gör allt för att bevara sin hemlighet. Kvinnor, som ändå vågat be sjukvården om hjälp, vittnar om att de känt sig bortmotade och till och med förlöjligade. Det visar ny forskning vid Örebro universitet.
– Kvinnor beskriver hur de blivit tillsagda av läkare att gå hem och banta och raka sig. Så får det inte gå till. Kraftig hårväxt eller så kallad hirsutism är en sjukdom, inte ett kosmetiskt problem, och det finns behandling att få som kan göra livet bättre, säger Maria Palmetun Ekbäck, som disputerar vid Örebro universitet den 13 december med sin doktorsavhandling Hirsutism and quality of life with aspects on social support, anxiety and depression.
Överläkaren Maria Palmetun Ekbäck började intressera sig för hirsutism, som betyder lurvig eller luden på latin, efter att en patient kommit till henne för att få hjälp. Hirsutism finns hos minst fem procent av den kvinnliga befolkningen och innebär att kvinnor får hår på kroppen där män normalt har det – i ansiktet, på magen och på låren till exempel. Den vanligaste orsaken till behåringen är Polycystiskt ovariellt syndrom, vilket betyder att äggstockarna har för många äggblåsor.
Dölja kroppen
– Trots att syndromet kan föra med sig allvarliga konsekvenser ur mitt perspektiv som läkare som högt blodtryck, hjärt-kärlsjuklighet, förhöjda blodfetter, diabetes, svårighet att få barn och övervikt så skattar kvinnorna med Polycystiskt ovariellt syndrom behåringen som det näst svåraste att leva med. Näst efter svårigheten att få barn, säger Maria Palmetun Ekbäck.
Hon beskriver hur kvinnor hon mött planerar sina liv för att kunna dölja sin kropp. Hon berättar om en kvinna som tycker om att simma men åker till en annan ort för att undvika att träffa någon hon känner i simhallen. Deras energi går åt till att bevara hemligheten och många drabbas av ångest och depression. Forskningen visar att desto mer hår desto mer problem i form av ångest och depression.
– Kvinnor beskriver sin kropp som ett ok, ett missfoster. Kroppen är vanärad och har blivit ett fängelse, säger Maria Palmetun Ekbäck.
Nått vägs ände
Kvinnorna uppsöker inte sjukvården förrän de känner att de nått vägs ände. Tyvärr visar Maria Palmetun Ekbäcks forskning att mötet med läkare inte sällan leder till att patienten känner sig bortmotad och till och med förlöjligad.
– Om man ska kunna lyfta den börda dessa kvinnor bär på i form av skam och skuld måste de bemötas med respekt. De behöver få en diagnos och information om möjliga behandlingar. De behöver få bekräftelse på att det inte är deras fel och socialt stöd.
– Kvinnor som upplevt mötet med läkaren som positivt berättar om enkla och självklara saker. De har blivit lyssnade på, känt sig sedda, blivit trodda och fått erbjudande om någon form av behandling. Dessa enkla saker har gjort stor skillnad, säger Maria Palmetun Ekbäck.
– Vi läkare ser nog ofta behåringen som bagatellartad i sammanhanget. Men om dessa kvinnor ska orka kämpa, följa diet- och motionsråd och läkemedelsbehandling måste mötet med sjukvården ge dem kraft. Vi måste ge adekvat information och minska stigmatiseringen.
