Jordbruksslätterna är inga mångfaldsöknar

Åkerholmar, stenmurar och annat som jordbrukare kan få miljöstöd för att bevara är verkligen viktiga för fågellivet i jordbrukslandskapet. En av de mest artrika miljöerna är dock områdena runt gårdarnas byggnader, och de ingår inte i dagens miljöstöd. Det visar Matt Hiron i en avhandling från SLU. Han konstaterar också att slättbygderna i södra och mellersta Sverige absolut inte är några ”öknar” ur mångfaldssynpunkt.

Natur- och kulturvärdena i dagens odlingslandskap hotas av den ökade specialiseringen och nedläggningen av jordbruk. Därför kan lantbrukare få ersättning för att sköta värdefulla lämningar och miljöer, så kallade landskapselement, på eller i anslutning till åkermark. Ett annat stöd går till hävd av betesmarker och slåtterängar.

Matt Hiron har i sitt doktorsarbete undersökt fågellivet i svenska slättbygder under häckningsperioden. Genom fågelräkningar har han samlat på sig ett omfattande material om både antal arter och individer i olika miljöer som åkerholmar, åkrar, obrukade gräsmarker och miljön närmast gården.

Miljöstöden går till viktiga miljöer
När Matt Hiron kopplade data från fågelräkningarna till utbetalningen av miljöstöd visade det sig att artrikedomen var större där miljöstöd hade betalats ut. Det talar för att stöden är inriktade mot miljöer som är viktiga för fågellivet och att de därmed gör nytta.

Avhandlingen ger också nya kunskaper om vilken betydelse enskilda åtgärder har, vilket kan utnyttjas till att göra framtida miljöstöd mer effektiva. Den visar också att slättbygderna i södra och mellersta Sverige absolut inte är några ”öknar” ur mångfaldssynpunkt.

Fälthäckare gillar slätten
Variationsrika landskap brukar ofta lyftas fram i diskussioner om miljöstöd för odlingslandskapets biologiska mångfald. Matt Hiron påpekar dock att det är viktigt att inte glömma bort de mest intensivt brukade slättbygderna.

– De fälthäckande fågelarterna, som sånglärka, tofsvipa och storspov fanns främst i öppna slättlandskap. För dem var det till och med negativt med inslag av miljöer som inte är öppen åkermark, kanske för att detta gynnar kråkor och andra djur som äter deras ägg, säger Matt Hiron.

Artrika gårdsmiljöer
En typ av lokaler som det finns skäl att uppmärksamma mer är själva gårdsmiljöerna – som hittills får klara sig utan miljöstöd. Gårdsmiljöer med till exempel hus, gamla träd och gödselstackar var rika på både arter och individer. Denna mångfald förstärktes ytterligare om det fanns djurhållning på gården. Här fanns arter som stare och olika svalor, finkar och sparvar.

– Det kan vara så att fåglarna koncentreras till dessa gårdsmiljöer eftersom landskapet runt omkring är så intensivt brukat. Här kan de hitta både mat och ihåliga träd och gamla byggnader att bo i, säger Matt Hiron.

Variation behövs
Djurhållning, och den markanvändning som är kopplad till denna, hade överlag en gynnsam inverkan på fågelmångfalden i slättbygder som annars domineras av odling av spannmål och andra ettåriga grödor. Även mindra arealer av fleråriga grödor och betesmarker kan göra nytta genom att erbjuda bra platser för häckning och födosök. Stöd som syftar till att bevara eller öka djurhållningen i utpräglade slättbygder borde därför vara bra för många av jordbrukslandskapets karaktärsfåglar.

Ett annat exempel som Matt Hiron lyfter fram är att artrikedomen inte var så hög vid enskilda åkerholmar. Däremot fanns det lite olika fågelarter vid varje åkerholme. Sammanräknat var åkerholmarna alltså positiva för artrikedomen, men det är viktigt att bevara många om det ska få någon effekt på landskapsnivå.

Tackar alla fågelskådare
Avhandlingen hade inte varit möjlig utan hjälp från ett trettiotal fågelskådare. De räknade fåglar som sånglärka, tofsvipa, gulsparv, stare och gråsparv i jordbruksbygder från Skåne till Uppland på platser som Matt Hiron valt ut.

– Det var ett hårt jobb för fågelskådarna och kanske lite ovant att räkna fåglar vid en viss punkt istället för att leta upp de intressantaste arterna. Det var en som ringde och skämtsamt undrade vad han gjorde mitt i en åker när det fanns en våtmark några hundra meter bort, säger Matt Hiron.