Forskare jagar ledtråd till mammutarnas död
Varför dog egentligen mammutarna och tundrans andra stora däggdjur ut för cirka 10 000 år sedan? En omfattande forskningsstudie avslöjar nya rön om den vegetation som de stora djuren levde av under förra istiden. Med hjälp av DNA-teknik kan forskarna visa att den dominerande växtligheten förändrades från näringsrika örter till näringsfattigare gräs.
Den aktuella forskningsstudien har undersökt vilka växter som har varit dominerande under de senaste 50 000 åren i de arktiska landområdena i norra Ryssland, Kanada och Alaska. Även om stora inlandsisar bredde ut sig för cirka 18 000-25 000 år sedan så fanns i denna arktiska region också isfria områden, den så kallade mammutstäppen. I dessa kalla och torra tundraområden fanns det gott om mammut, ullhårig noshörning, stäppbison, häst och myskoxe.
Merparten av dessa stora däggdjursarter dog dock ut för cirka 10 000 år sedan. Var det på grund av klimatförändring, förändring i födobasen, någon form av sjukdom eller var det människan som hade blivit en så effektiv jägare att djuren helt enkelt utrotades? Frågorna är många. Som ett led i jakten på svar har ett stort antal forskare från en rad länder gjort en gemensam kartläggning av vad mammutarna och de andra stora djuren åt för föda. Studien publiceras nu i tidskriften Nature. En av de deltagande forskarna är den svenske professorn Per Möller, kvartärgeolog vid Lunds universitet.
– Min roll har varit att stå för insamlandet av ett stort antal jordprover som sedan analyserats av biologerna i deras laboratorier, säger Per Möller.
Proverna har han hämtat från de sju expeditioner som han genomfört i arktiska Sibirien, främst Tajmyrhalvön, under perioden 1996-2012. I den aktuella studien har forskarna undersökt bevarade DNA-rester från tidigare levande växter i de gamla jordproverna. Med hjälp av DNA-materialet har de kunnat få en bild av vilka olika växtarter som dominerade på mammutstäppen. Dessutom har forskarna analyserat maginnehållet i ett antal mammutkadaver som hittats infrusna i marken och som nu ligger på museer runtom i världen. Maginnehållet visar mer specifikt vilka växter som djuren föredrog. Vidare har nematodfaunan, en typ av maskar, studerats i jordprofiler i de arktiska områdena; de resultaten bidrar också till bilden av hur vegetationens sammansättning och jordkvalitet har förändrats under årtusendena.
Slutsatsen är att mammutstäppen var betydligt mer dominerad av örter än av gräs under den senaste istiden. Detta kan ha haft betydelse för de stora däggdjuren. En mer örtdominerad diet är betydligt mer näringsrik än en gräsdominerad sådan. Studien visar också att när den senaste istiden tog slut och gick in i den mycket mer fuktiga mellanistiden förändrades växtsamhället på den arktiska tundran.
– Örterna fick då en mindre betydande utbredning, och gräsarterna tog över, säger Per Möller.
I den aktuella studien resonerar forskarna kring att den näringsfattigare föda som då blev tillgänglig kan ha medfört att färre djur kunde livnära sig i området. Enligt Per Möller kan det tänkas att detta förlopp har varit en starkt bidragande orsak till att många av de stora däggdjuren dog ut för cirka 10 000 år sedan.
Hittills har forskarvärlden trott att mammutstäppen var helt gräsdominerad långt innan mellanistiden kom, en uppfattning som byggde på analyser av pollen i markprover samt frukter och frön bevarade i torvavlagringar från den aktuella tidsperioden. Den nya möjligheten att analysera växternas DNA-rester i jorden är intressant för forskare som, liksom Per Möller, sysslar med att göra landskapsrekonstruktioner i tid och rum.
– Vi kommer att få omvärdera en hel del gamla sanningar, säger han om den nya tekniken.
