Bladlössens fiender utvärderas i ny modell
Nu finns det en datamodell med vars hjälp man kan förutspå hur väl biologisk kontroll av bladlöss kommer att fungera på fält med stråsäd i olika jordbrukslandskap. Senare kommer även pollinering, lagring av växtnäringsämnen, biodiversitet m.m. att kunna samlas i samma verktyg. Det kan då få stor betydelse för jordbrukare och för beslutsfattare.
Det är forskare vid SLU och Lunds universitet, i samarbete med en spansk forskare, som har tagit fram modellen. Detta är första steget för att utveckla ett verktyg som gör det lättare att ta hänsyn till ekosystemtjänster, som t.ex. biologisk kontroll med hjälp av naturliga fiender, när man exempelvis vill bevara naturbetesmarker och småbiotoper i jordbrukslandskapet.
– Vi kommer att bygga på modellen med pollinering, lagring av näring och andra marktjänster, biodiversitet och kulturella världen, berättar Mattias Jonsson vid SLU.
Artikeln som nyligen publicerats i tidskriften Methods in Ecology and Evolution handlar om biologisk bekämpning av bladlöss i vårstråsäd. Bladlössen har naturliga fiender bland spindlar, jordlöpare, kortvingar, nyckelpigor, nätvingar och blomflugor. Modellen bygger på många års studier av hur olika grupper av naturliga fiender påverkas av landskapet, hur vanliga de är och hur mycket bladlöss de kan äta.
Enligt modellen är den biologiska bekämpningen effektivare i ett varierat landskap med mindre fält, och fler åkerholmar och obrukade gräsmarker. Det beror till exempel på att bladlössens fiender behöver gräsmarker för att övervintra och hitta alternativ föda.
Modellens förutsägelser har visat sig i stort stämma överens med verkligheten.
– Att den biologiska kontrollen är större i ett varierat landskap är inget nytt, säger Mattias Jonsson. Modellens styrka ligger istället i att man kan förutsäga den samlade biologiska kontrollen.
Om man tittar på de olika grupperna av naturliga fiender var för sig är mönstret inte lika starkt, exempelvis har nyckelpigor och jordlöpare inte samma krav på landskapet. Styrkan med modellen är att den kombinerar mönstren från grupper som reagerar lite olika. När forskarna i nästa steg dessutom kompletterar modellen med andra ekosystemtjänster kan den bli ett effektivt verktyg för enskilda jordbrukare och för beslutsfattare inom naturvård och lantbruk.
– Att ta in ekosystemtjänster i beslut om hur landskapet ska skötas är nödvändigt för ett hållbart jordbruk, menar Mattias Jonsson. Det är också efterfrågad kunskap nationellt och från EU, som vill att medlemsländerna utvecklar redskap för att kartera och synliggöra ekosystemtjänster.
Modellen har redan använts i studierna bakom rapporten ”Ekosystemtjänster i det skånska jordbrukslandskapet” från Lunds universitet och Region Skåne. En karta i rapporten visar att förlusten av småbiotoper och naturliga gräsmarker i slättbygden (sydvästra Skåne) innebär svagare biologisk kontroll.
Länk till artikeln i Methods in Ecology and Evolution, Ecological production functions for biological control services in agricultural landscapes
Länk till rapport från Lunds universitet: Ekosystemtjänster i det skånska jordbrukslandskapet, Dänhardt m.fl. 2014.
