Kritisk design som väcker känslor
Kan design förstärka utsatthet och fungera som straff och hot? Det menar Anne Britt Torkildsby i avhandlingen ”Existential design – revisiting the dark side of design thinking”.
– Det kan hända att en och annan blir provocerad, men det är också själva tanken.
Vad händer med oss när vi stängs in och hur kan design påverka oss? Den frågan ställde sig Torkildsby när hon började studera häkten och intensivvårdsavdelningar – platser där man inte får komma och gå som man vill.
– Tänk dig att du sitter i häktet. Dina tillhörigheter tas ifrån dig och de nya kläderna du måste bära känns som ett extra straff. De signalerar att du är en fånge, trots att du inte är dömd än.
Existentiella frågor
Torkildsby förklarar att fångenskap får oss att existera i frånvaro från det vanliga jaget och att det i sig förändrar förhållningssättet till saker och dess design. Utifrån det har hon utvecklat en kritisk designmetod med tillhörande manual.
Det finns tidigare forskning som visar att en harmonisk och tilltalande sjukhusmiljö bidrar till patienternas välmående och därmed skyndar på tillfriskningsprocessen. Men motsatsen, design som något negativt, tänker vi sällan på.
– Ta en lång skarf, en värmande och förhoppningsvis snygg accessoar. Men den skulle också kunna användas för att skada dig själv eller andra. Därför får de inte finnas i fängelsemiljöer, skarfen kan utgöra ett hot. Men kanske går den att skapa i ett material som går sönder när man drar i den?
Nästa generation kan förändra
Torkildsby sår gärna frön och uppmuntrar till diskussion. Hennes stora drivkraft är att inspirera nästa generation designers att tänka utanför boxen. För att nå ut har hon rest runt i Scandinavian och anordnat workshops för designstudenter.
– Studenterna har utvecklat kritiska designexempel med helt nya ögon utifrån min metod, fantastiskt! Exemplen finns med i avhandlingen för att belysa vissa områden i respektive miljö, intensiven och häktet, och ska fungera som diskussionsunderlag.
Bilderna i din avhandling är bitvis provocerande, varför då?
– Därför att det är ett bra sätt att väcka uppmärksamhet, det som gör ont tar man till sig lättare. Det kan hända att en och annan blir provocerad, men det är också själva tanken. Jag hoppas att det leder till reflektion och diskussion och i det långa loppet till förändring.
