Användandet av biodrivmedel kan uppmuntras
Regeringen inför en kvotplikt för att öka konsumtionen av biodrivmedel. Men systemet motverkar regeringens egna uppsatta mål. Dessutom kommer särskilda intressegrupper att gynnas medan skattebetalarna och vanliga bilister blir de stora förlorarna, menar Johanna Jussila Hammes, forskare på VTI.
Johanna Jussila Hammes arbetar som forskare i transportekonomi vid VTI. I en artikel i Ekonomisk Debatt i dag framför hon kritik mot den, som hon menar, felriktade politiken kring biodrivmedel.
Kvotplikten, som innebär att en viss del av bensin och diesel utgörs av biodrivmedel, införs den 1 maj i år. Diesel ska innehålla 9,5 volymprocent biodrivmedel, varav 6 volymprocent består av konventionell biodiesel. Resterande 3,5 volymprocent ska uppfyllas med hydrerad vegetabilisk olja som i Sverige produceras i huvudsak av ett enda oljeraffinaderi. För låginblandad etanol finns det en separat kvot.
Höginblandade biodrivmedel däremot, exempelvis E85 och biogas ingår inte i kvotplikten utan kommer även i fortsättningen gynnas av skattebefrielse.
– Regeringens egna uttalade ambition är att styrmedlen inom energiområdet ska vara kostnadseffektiva, långsiktigt hållbara, förutsägbara och teknikneutrala. Frågan som därför uppstår är varför regeringen har valt ett styrmedel för biodrivmedel som på ett så tydligt sätt går mot flertalet av dessa mål, säger Johanna Jussila Hammes.
För att vara kostnadseffektiv ska kvotplikten omfatta alla biodrivmedel, även de höginblandade.
– Det fortsatta undantaget från koldioxid- och energiskatten kommer med stor sannolikhet att gynna de höginblandade drivmedlen mer än de drivmedel som ingår i kvotplikten, vilket inte nödvändigtvis gynnar de biodrivmedel som skulle förtjäna mest stöd. Samtidigt går skattebetalarna miste om skatteintäkten. En kvotplikt som ökar konsumtionen av biodrivmedel kommer dessutom att höja drivmedelspriserna.
– Kostnadseffektivitet innebär att den angivna andelen biodrivmedel nås till lägsta möjliga kostnad. Eftersom produktionskostnaderna för de olika biodrivmedlen på de angivna volymerna, och inom och utanför kvoten, kommer att skilja sig åt, är regeringens kvotplikt inte kostnadseffektiv.
Johanna Jussila Hammes menar att det i slutändan är bilisterna som kommer att få betala för systemets icke-kostnadseffektivitet när producenterna vältrar sina extrakostnader och höga vinstmarginaler på dem.
Hon föreslår att man, i stället för att detaljreglera, sätter en gemensam kvot för alla biodrivmedel. På så sätt menar hon att man skulle nå en lika hög andel biodrivmedelskonsumtion.
– Om man därutöver inför biodrivmedelscertifikat skulle handel i certifikat kunna tillåtas. Detta skulle även möjliggöra ökat stöd för de biodrivmedel som anses vara speciellt ”meriterade” genom att dessa skulle kunna få två certifikat istället för ett.
Johannas Jussila Hammes debattinlägg om de nya reglerna för biodrivmedel finns även publicerat som ett inlägg på DN Debatt måndagen den 24 mars 2014.
