Högre risk för död i hudcancer bland ensamstående män
Det finns skillnader i överlevnad i malignt hudmelanom för personer som lever ensamma, enligt en ny studie som publiceras i vetenskapstidskriften Journal of Clinical Oncology. Ensamstående män i alla åldrar löper större risk att dö av sin sjukdom.
Malignt hudmelanom är den mest aggressiva formen av hudcancer. Sjukdomen är en av de snabbaste ökande cancerformerna och utgör ett allt större hälsoproblem även bland yngre individer i Sverige. Nu har svenska forskare, från bland annat Karolinska Institutet och Linköpings universitet, för första gången studerat på en mer detaljerad nivå kopplingen mellan prognosen vid hudmelanom och om patienten lever ensam eller tillsammans med en partner genom att använda unika registerdata från Nationella kvalitetsregistret för hudmelanom.
Den aktuella studien är baserad på alla melanom som diagnosticerades i Sverige mellan 1990 och 2007. Forskarna undersökte överlevnaden för mer än 27 000 melanompatienter i relation till om de levde ensamma eller tillsammans med en partner för män respektive kvinnor. I analysen korrigerade man för faktorer som påverkar prognosen, till exempel egenskaper hos tumören, kön, utbildningsnivå och var på kroppen tumören satt.
Melanom i huden kan botas om tumören opereras bort innan spridning skett till andra delar av kroppen. För tunna hudmelanom som upptäcks tidigt är långtidsöverlevnaden i Sverige över 90 procent. För patienter vars melanom redan spridit sig när de upptäcks är prognosen däremot mycket sämre. Tidig upptäckt är därför avgörande för en god prognos.
– Vi har kunnat visa det som läkare som arbetar kliniskt med hudcancerpatienter misstänkt länge, nämligen att ensamstående män med hudmelanom har en mer avancerad sjukdom vid diagnos och därmed en sämre chans att överleva i sjukdomen. Vår studie visar att detta gäller män i alla åldrar oavsett utbildningsnivå och bostadsort, säger studiens förstaförfattare Hanna Eriksson, med. dr vid institutionen för onkologi-patologi på Karolinska Institutet och verksam som läkare vid Karolinska Universitetssjukhuset.
Forskarna fann även att ensamstående äldre kvinnor har en mer framskriden sjukdom vid diagnosen, men för ensamstående kvinnor som grupp sågs ingen effekt på överlevnaden.
– Det här pekar på ett behov av riktade insatser för att tidigare upptäcka hudmelanom hos män och äldre individer eftersom tidig upptäckt är avgörande för överlevanden i sjukdomen. Det skulle exempelvis behövas rutiner för hudundersökning av dessa patienter i samband med andra läkarbesök eller hälsokontroller, säger Hanna Eriksson.
Enligt forskarna kan en möjlig förklaring till att just män och äldre kvinnor i större utsträckning hade melanom i senare stadier när de fick sin diagnos vara skillnader i att ta till sig information om sjukdomen. Men det kan också handla om svårigheter att utföra hudkontroller och om skillnader i tillgänglighet till sjukvård.
Arbetet med studien har skett i samverkan med styrgruppen för Nationella kvalitetsregistret för hudmelanom. Forskningen har finansierats med anslag från Cancerfonden, Radiumhemmets forskningsfonder, Sigurd och Elsa Goljes minnesfond samt Stockholms läns landsting.
Publikation: ”Later stage at diagnosis and worse survival in cutaneous malignant melanoma among men living alone: a nationwide populationbased study from Sweden”, Hanna Eriksson, Johan Lyth, Eva Månsson-Brahme, Margareta Frohm-Nilsson, Christian Ingvar, Christer Lindholm, Peter Naredi, Ulrika Stierner, John Carstensen och Johan Hansson, Journal of Clinical Oncology, online 31 March 2014, doi:10.1200/JCO.2013.52.7564.
Läs en vetenskaplig sammanfattning
