Hur kan vi effektivisera hållbar utveckling?
Cecilia Bratts visar hur tre instrument; miljömärkning, upphandling och styrning av leverantörskedjor förhåller sig till varandra och till ett strategiskt hållbarhetsperspektiv, och hur dessa instrument skulle kunna förbättras för att mer effektivt och samordnat bidra till hållbar utveckling.
Vare sig vi avläser ekologiska eller sociala indikatorer är situationen i världen idag djupt allvarlig. Ekosystemens förmåga att trygga mänsklig välfärd försämras successivt, arter utrotas alltmer och många råvaror börjar bli knappa. Samtidigt saknar närmare en miljard människor tryggad tillgång till mat och rent vatten. Politiska beslut behövs för att stimulera hållbara produktions- och konsumtionsmönster, till exempel via lagstiftning och miljömärkningar. Samtidigt finns en betydande del av de nödvändiga resurserna som behövs för en omställning till hållbarhet i näringslivet. Företagen blir alltmer medvetna om vikten av att ta in hållbarhet i sina beslutssystem, dels på grund av ökat tryck från kunder, allmänhet, media, investeringsbolag med mera, men även på grund av en ökande insikt om affärsnyttan av hållbarhet. Hållbarhet är dock komplext och företagen behöver stöd i detta arbete. Detta stöd behöver utgå från det faktum att företag idag i allt mindre utsträckning agerar som självständiga enheter och allt mer i komplexa globala värdekedjor. Inget företag är sålunda mer hållbart än dess kedja av partner.