Torsken hotas inte av vindkraft till havs
Havsbaserad vindkraft i drift utgör inte någon risk för det känsliga torskbeståndet i Kattegatt. Det går också att undvika negativa effekter för torsken under byggtiden av vindkraftsparken.
Idag presenterar chalmersforskaren Linus Hammar sin doktorsavhandling, där han har studerat hur torsken skulle påverkas av Kattegatt Offshore.
– Man bör inte bygga vindkraft till havs under den tid då torsken leker, säger han. Då ökar riskerna betydligt. Men studien visar att om Kattegatt Offshore anläggs med hänsyn till torskens parningstid samt med teknisk dämpning vid pålningen, uteblir de negativa effekterna helt under byggprocessen. Väl i drift utgör vindkraftsparken ingen risk för den rödlistade torsken.
Kattegatt Offshore väntas omfatta 50 vindkraftverk samt täcka en yta om 22 kvadratkilometer. Ett vindkraftverk i drift avger ett surrande ljud med samma frekvens som de läten som torsken använder sig av för att kommunicera och lokalisera varandra under leken. Då området utanför Falkenbergskusten är ett viktigt lekområde, finns farhågor för att torsken ska störas både under etableringsfasen, av de höga pålningsljuden, och under driftstiden.
– Eftersom Kattegatt-torsken är så påverkad av fisket att den nästan försvunnit, blir det en väldigt relevant frågeställning. Om man förstör torskens lek riskerar ju hela beståndet att utplånas, säger Linus Hammar.
Genom att analysera vetenskapliga rön och debatten kring havsbaserad vindkraft i detalj, har Linus Hammar fått fram sannolikheten för en negativ påverkan eller inte. Med hjälp av metoden weight of evidence (bevisviktning), där argumenten värderas utifrån vetenskaplig förankring, har han tagit fram så kallade beviskartor.
– Genom beviskartorna ser man att det i flera fall råder osäkerhet om torsken reagerar på olika typer av påverkan från vindkraft. Men det kan samtidigt fastslås hur stor räckvidd varje sådan eventuell påverkan kan ha, alltså hur många torskar som maximalt kan påverkas. Om lekande torsk störs av vindkraftbuller drabbar detta, i värsta fall, en knapp promille av den lekande torsken.
Marin energi såsom vindkraft, vågkraft, tidvattenkraft och havsvärmekraft, är tekniker under utveckling och kommer troligtvis att expandera, men debatten behöver breddas. Det är inte bara marin energi som bidrar till de ständiga bakgrundsljuden i havet. Exempelvis genererar båttrafiken en hel del undervattensbuller.
Det är också viktigt att jämföra med och väga in miljöeffekterna av en fortsatt användning av våra traditionella energikällor när man granskar olika former av marin energi. Den väntade expansionen av marin energi bör dessutom regleras genom den pågående svenska havsplaneringen. Det skulle gynna både branschen och miljön, tror Linus Hammar.
– Andra studier har visat att det finns positiva effekter på djurlivet av havsbaserad vindkraft och vågkraft, så om risker hanteras på rätt sätt kan marin energi vara ett av många bra medel för att minska klimatförändringarna och dess väntade katastrofala effekter på havet genom havsförsurning.
Linus Hammar försvarar sin avhandling Power from the Brave New Ocean. Marine Renewable Energy and Ecological Risks den 25 april 2014 kl 13.
