Majoriteten av fattiga barn finns i invandrarfamiljer
Barn är överrepresenterade bland dem som får ekonomiskt bistånd i Sverige. Trenden har funnits sedan andra världskriget. Gruppen som är mest utsatt är barn till invandrare. Men även andelen ensamstående föräldrar med barn som får stöd har ökat kraftigt. Och en grupp som är helt bortglömd är funktionshindrade barn och barn till föräldrar med funktionshinder.
Däremot får barnfamiljer med sammanboende föräldrar betydligt mindre stöd nu än tidigare. Överhuvudtaget har inkomstskillnaderna ökat sedan första hälften av 80-talet, många har fått det väldigt mycket bättre men inte de som har det sämst.
Daniel Rauhut, universitetslektor i socialt arbete vid Högskolan Väst, har tillsammans med forskare från Göteborg, Karlstad, Lund och Malmö skrivit en bok som handlar om barnfattigdom i Sverige.
Han berättar att andelen invandrare har mångdubblats sedan andra världskriget, från knappt två procent till fjorton procent idag. Och att många invandrarfamiljer lever i fattigdom.
– Trenden är att fler och fler invandrade familjer lever allt längre i fattigdom. Ungefär en femtedel är fortfarande fattiga efter nio år i Sverige, det är väldigt lång tid.
Mest barnfattigdom i storstäder
Mest barnfattigdom finns i storstäder och förorter men det är stor skillnad mellan olika stadsdelar. Till exempel är fyrtionio procent av alla invånare i Hjällbo socialbidragstagare jämfört med en tiondels procent i Långedrag. I Hjällbo är samtidigt femton procent av de boende ursprungssvenskar medan nittiofem procent är det i Långedrag.
Björn Gustavsson, professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet och medförfattare till boken, berättar att de flesta som söker ekonomiskt bistånd inte har a-kassa, de har aldrig kommit in på arbetsmarknaden. Och att en ny grupp där allt fler får socialbidrag är unga vuxna, 18-20 år.
– Vi forskare har frågat oss varför så många blir socialbidragstagare i den här åldern? Istället för att plugga till exempel. Det visar sig att om föräldrarna har låg inkomst, är ensamstående och har kort utbildning är risken större att barnet blir socialbidragstagare.
Kommunerna har svår uppgift
Oskar Krantz, universitetslektor i socialt arbete vid Malmö högskola, pekar på en bortglömd grupp av fattiga barn bland de som är beroende av ekonomiskt bistånd: funktionshindrade eller barn till funktionshindrade. Inte ens Rädda Barnen belyser deras situation!
Idag är det kommunerna som har det övergripande ansvaret för att bekämpa barnfattigdomen i Sverige. Daniel Rauhut anser att det finns anledning att fundera över om detta är rimligt.
– Politikområden som påverkar fattigdom i allmänhet och barnfattigdom i synnerhet, är förankring på arbetsmarknaden, i socialförsäkringssystemet och hushållets familjestruktur. Det är statliga politikområden – inte kommunala. Därmed får kommunerna svårt att bedriva ett långsiktigt och förebyggande arbete mot barnfattigdom.
Högskolan Väst i Trollhättan är ledande i landet på arbetslivsnära utbildning. Vår profil är arbetsintegrerat lärande, AIL, i utbildning och forskning och vi har regeringens uppdrag att utveckla modeller för AIL. Aktiv samverkan med omvärlden är därför en självklarhet för oss.
