För lite forskning om arbetsmiljön i skolan
Det finns knappt någon aktuell forskning om arbetsmiljön i skolan. Den senaste studien är från 2000 och visar på dåliga resultat.. Samtidigt mår allt fler elever psykiskt dåligt. Forskare vid Högskolan Väst har skrivit en bok om inkludering som ett sätt att bryta denna negativa utveckling.
Nordiska ministerrådet stod som arrangör av ett seminarium under Almedalsveckan, där Lena Nilsson – pedagogikforskare vid Högskolan Väst – var en av de inbjudna talarna. Temat var arbetsmiljön i skolan. Inledde gjorde Curt Hagquist från Karlstads universitet som forskar om barns och ungdomars psykiska hälsa.
– Hur mår de unga? Stämmer medias larmrapporter? Ja, det finns inte tillräcklig forskning inom området men nya folkhälsorapporter visar att psykisk ohälsa hos flickor har fördubblats eller till och med tredubblats sedan nittiotalet. Anmärkningsvärt är att för barn under tio år finns ingen forskning alls, ingen vet hur de mår, säger Curt Hagquist.
Psykisk ohälsa större i yrkesprogram
Hagquist berättade vidare att självmordsförsöken bland flickor utgör en stadigt stigande trend, där Sverige ligger i topp i Norden. Och den psykiska ohälsan är större bland ungdomar i gymnasieskolans yrkesprogram än i de högskoleförberedande. Skolprestationer och psykisk ohälsa hänger samman. Dåliga prestationer leder till psykisk ohälsa och åt andra hållet leder psykisk ohälsa till dåliga skolresultat. En ond cirkel.
Lena Nilsson är pedagogikforskare med inriktning mot hälsofrämjande och skolutveckling på Högskolan Väst. Hon berättade om den knappa forskning som finns om skolans arbetsmiljö.
– Det finns ingen aktuell forskning om arbetsmiljön i skolan. Däremot om vuxnas arbetsmiljö, varför är det en skillnad? Den senaste forskningsrapporten är från 2000 och den visar på en bedrövlig miljö, både fysiskt och psykiskt.
Hård styrning och individualism
I rapporten som Lena hänvisar till beskrivs skolans arbetsmiljö som en miljö där det råder hård styrning och kontroll. Men där samtidigt eleven själv förväntas ta ansvar för sitt lärande. Ett misslyckande blir då också individens eget ansvar. Enligt Lena Nilsson är detta motsatsförhållande i högsta grad fortfarande betecknande för vår grundskola.
Hon betonar att lärarna behöver mer stöd, för att kunna jobba med stora och heterogena elevgrupper. Ett sådant stöd vill Lena att hennes bok om inkludering ska vara. I boken beskrivs lyckade exempel på god undervisning och den är tänkt att fungera som en praktisk handbok.
