Svårare infektioner om tandimplantat fästs med benersättningsmaterial

– Benet som implantatet fästs vid löses upp snabbare om man har använt sig av benersättningsmaterial istället för av patientens egen benvävnad, säger Andreas Stavropoulos, professor vid Odontologiska fakulteten på Malmö högskola.

Behandling med tandimplantat för att ersätta förlorade tänder är en vanlig behandlingsmetod. Implantaten fästs i patientens käkben, men för att implantatet ska fastna krävs det en viss mängd ben. Om det inte finns tillräckligt med ben används ibland patientens egen benvävnad, så kallat autogent ben transplantat, för att bygga upp käkbenet.

En annan vanlig metod är att tandläkaren använder benersättningsmaterial som transplantat istället för autogent ben.

Studier har visat att inom tio år efter behandlingen drabbas så många som var femte patient av bakterieinfektioner vid implantatet, så kallade periimplantit. Infektionerna kan behandlas med antibiotika, ofta tillsammans med ett kirurgiskt ingrepp, men de är svårbehandlade och utvecklas därför ofta till ett permanent tillstånd.

En orsak till detta är svårigheten med att rensa implantatets yta tillräckligt väl vilket gör att bakterierna stannar kvar. På sikt leder infektionen till att nedbrytningen av benet är så omfattande att patienten löper risk att förlora implantatet.

Andreas Stavropoulos har i djurförsök visat att om implantatet infekteras, bryts benet ned fortare om implantat har fästs med benersättningsmaterial som inte resorberas jämfört med när implantaten kan fästas utan någon form av transplantation.

– Generellt ska vi inom tandvården vara mer försiktiga med att använda benersättningsmaterial. Vi måste dock vara extra försiktiga när det gäller olika patientkategorier. Exempelvis löper patienter som tidigare har haft tandlossning en ökad risk för att drabbas av periimplantära infektioner och i dessa fall måste vi tandläkare vara extra noggranna i valet av behandlingsalternativ, säger Andreas Stavropoulos.