De modala hjälpverbens historia kartlagd
Varför kunna och veta saknar presensändelse och inte böjs jag kunnar och jag veter har sin förklaring i hur verben har utvecklats. Det visar en avhandling vid Göteborgs universitet som har kartlagt så kallade modala hjälpverb.
– Mina resultat visar att de modala hjälpverben finns i olika stadier av grammatikalisering, en process där verben blir mer och mer begränsade i användningen för att till sist bara förekomma i mer eller mindre fasta uttryck. Många av verbens egenskaper kan tillskrivas grammatikaliseringen medan andra har med verbens ursprung att göra, säger Marika Lagervall, avhandlingens författare.
Till de mest typiska modala hjälpverben hör böra, kunna, lär, må, måste, skola, torde och vilja. Det finns också en rad mer perifera verb som behöva, försöka, råka och våga och ytterligare några verb som delar vissa egenskaper med de modala hjälpverben utan att kunna räknas dit, till exempel veta.
Verben utmärks av att de oftast inte kan användas självständigt och att de sällan eller aldrig tar infinitivmärket att. Ett exempel på det senare är att språkkänslan inte tillåter ett att i ”Han kan (att) cykla”. Bruket att utelämna infinitivmärket har på senare tid spridit sig även till andra verb, till exempel hjälpverbet kommer. Allt oftare står det utan att: ”Hösten kommer bli varm.”
– Jag upptäckte att det var något skumt med de modala hjälpverben. Det var ett mysterium som jag bara var tvungen att lösa, säger Marika Lagervall.
Hon nöjde sig inte med att lösa gåtan utan började undersöka de modala hjälpverbens användning och former i både äldre och modern svenska. Resultatet blev en avhandling som beskriver dessa verbs typiska egenskaper, hur de har kommit att knytas till verbkategorin och hur användningen har förändrats genom åren.
De första modala hjälpverben uppstod i en grupp verb med en speciell böjning och det är rester av den som är förklaringen till att veta, kunna och ytterligare några verb inte har –r-ändelse i presens som alla andra verb. Verb som inte används som modala hjälpverb har övergått till regelbunden böjning, utom just veta.
– De närmast besläktade språken, som norska, isländska och engelska visar en likartad utveckling för de modala hjälpverben och språken skiljer sig, främst i hur starkt grammatikaliserade verben är och hur mycket av den gamla böjningen som finns kvar.
Marika Lagervall hoppas att resultaten i hennes avhandling ska vara ett värdefullt bidrag till forskningen om bland annat modala hjälpverb, den gamla böjningskategorin preterito-presentiska verb och grammatikalisering i de germanska språken.
Avhandlingens titel: Modala hjälpverb i språkhistorisk belysning. Avhandlingen är digitalt publicerad.
