Stora kunskapsbrister om åldrandet
Äldreforskning är ett hett och prioriterat ämne. Det engagerar många människor och det finns både forskningsmedel och forskare inom flera discipliner som kan bidra till kunskapsutvecklingen.
Samtidigt är det viktigt att vara medveten om distinktionen mellan äldreforskning och åldrandeforskning – och det är forskning om åldrandet som är nyckeln till den kunskapsutveckling som samhället behöver, menar Susanne Iwarsson, professor i gerontologi vid Lunds universitet.
Äldreforskning ger viktig kunskap om situationen för dem som är äldre idag, medan forskning om åldrandet kan hjälpa oss att förstå de möjligheter och utmaningar som den åldrande befolkningen för med sig.
Det finns därför betydande behov av fördjupning om kunskapen om åldrandet hos många av de forskare som ger sig in på området, menar Susanne Iwarsson.
Åldrande befolkning – en global utmaning
– Många forskare som kommer från andra discipliner är inte medvetna om var kunskapsfronten ligger. Även om de har gedigna specialkunskaper från sina egna fält blir kontentan att man inte ställer de skarpa frågeställningar som behövs och riskerar att upprepa studier som genererar redan känd kunskap.
Hon har många års erfarenhet av tvärvetenskaplig forskning och säger också att det finns tydliga brister hos några av de granskningskommittéer som ger medel till toppforskning inom olika områden:
– Vi måste ligga i framkant, men inom t ex ERC (European Research Council) finns det ingen specifik granskningskommitté för äldre- och åldrandeforskning. Det gör att våra projektansökningar bedöms av experter inom andra områden och möjligheten att få denna typ av toppforskningsanslag är i nuläget i princip obefintlig.
Även om den åldrande befolkningen är en stor global utmaning handlar forskningen idag betydligt mer om möjligheterna och om vad den åldrande befolkningen kan bidra med i samhället. Äldre ses snarare som en resurs och inte som en belastning eller ett offer för sitt eget åldrande.
Veta vad åldrandet innebär
Men gamla föreställningar lever kvar och Susanne Iwarsson menar att åldrandeforskningen lätt upplevs som ett forskningsfält där det inte behövs så mycket specialkunskaper. Åldrandet är ett allmänmänskligt fenomen och alla har någon typ av relation till äldre och åldrande. Detta gör att många forskare inte ser nödvändigheten i att läsa in sig på det aktuella kunskapsläget.
– Ett exempel inom tvärvetenskaplig äldre- och åldrandeforskning är tillämpningar inom IT där det blir ganska meningslöst att forska utan att ha kunskap om vad åldrande innebär med hänsyn till t ex kognition och perception.
Susanne Iwarsson pekar också på risken att åldrandeforskare avfärdar tvärvetenskaplig forskning från andra discipliner för att den inte anses tillräckligt välgrundad. Detta kan leda till att nya och spännande perspektiv inom äldre- och åldrandeforskningen inte kommer fram. Trots allt är hon optimistisk och understryker att det är viktigt att många forskare ger sig in i detta spännande forskningsfält.
– Vi behöver samarbeta mer och jag möter massor av engagerade kollegor från olika discipliner som har spännande idéer – men man måste ha med sig den vetenskapliga grunden för forskning om äldre och åldrande och inte enbart förlita sig på specialistkunskaperna från den egna disciplinen.
Text: ÅSA HANSDOTTER
Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 2 oktober 2014. Artikeln är publicerad i tidskriften Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.
Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se