Dåliga arbetsförhållanden ökar risken för matchfixning
Dåliga arbetsförhållanden och misstankar om att andra är korrupta ökar risken för matchfixning. Lösningen är nationellt och internationellt samarbete. Det visar Centrum för idrottsforsknings analys av etiken inom idrotten.
Den 9 oktober sänder SVT:s Uppdrag granskning ett program om matchfixning i svensk fotboll. Helt klart är att matchfixning på kort tid växt till ett av idrottens största problem. Centrum för idrottsforsknings analys visar däremot att vi inte vet hur omfattande problemet är i Sverige eller hur det mer exakt går till.
Den internationella forskning som finns och som främst handlar om fotboll vittnar om att risken för matchfixning ökar under vissa förutsättningar. Störst betydelse har de professionella fotbollsspelarnas arbetsförhållanden. I många länder har spelare låga ersättningsnivåer och oregelbundna eller helt uteblivna löneutbetalningar. Då ökar risken att de lockas till att medvetet underprestera mot betalning. Om spelarna dessutom tror att andra spelare, ledare och domare också är korrupta ökar deras incitament ytterligare.
– Det innebär också att idrottens egna organisationer aldrig kan bli trovärdiga samarbetsparters till offentliga myndigheter i kampen mot den organiserade kriminaliteten om de inte själva lyckas hålla rent i sitt eget hus”, säger Jens Sejer Andersen på Idrættens Analyseinstitut i Danmark och en av de ledande experterna på matchfixning i Norden.
För att bekämpa matchfixning krävs det enligt Sejer Andersen ett samarbete mellan idrottsorganisationer, spelföretag och myndigheter inom enskilda länder. Det krävs också ett samarbete mellan stater. Initiativen är däremot få och framför allt har ingen lust att betala, enligt Sejer Andersen.
– Därigenom kan snålheten och rädslan leda till att notan blir hög för både idrotten och för samhället, säger han.
Läs Jens Sejer Andersen i Centrum för idrottsforsknings antologi I gråzonen, sidan 122.
Läs också CIF:s analys av matchfixning och andra etiska problem inom idrotten.
