1,2 miljoner till forskning om människohandel
Märta Johansson, forskare i rättsvetenskap vid Örebro universitet, får 1,2 miljoner kronor från Brottsoffermyndigheten för att hitta sätt att förebygga människohandel och stärka skyddet för brottsoffer.
– Jag ska undersöka effekter av den svenska lagen och hur domstolarna omsätter den i praktiken. Allt ur brottsoffrets perspektiv. Fungerar regleringen som det var tänkt? Vilka brister finns? Lever Sverige upp till sina internationella åtaganden? säger Märta Johansson.
Hon ska gå igenom domar i tingsrätterna och hovrätterna mellan 2002 och 2014. Domstolarna ska bedöma från fall till fall och ta hänsyn till psykologiska, sociala och ekonomiska faktorer i människohandelsbrott. Det betyder att det inte behöver handla om att offren förts bort med tvång, låsts in eller varit helt okunniga om att arbetet på något sätt varit kopplat till sexhandel.
Den fria viljan
– Just offrets fria och verkliga vilja ska undersökas närmare. Många har accepterat ett erbjudande på grund av ekonomiska svårigheter och har ibland sedan hamnat i en tvångssituation och inte haft någon väg ut. Men det gäller inte alla. Det som kan se ut som ett senare samtycke till utnyttjandet ska inte ha någon betydelse om ett ”otillbörligt medel” har använts, säger Märta Johansson.
Ett otillbörligt medel är ett av rekvisiten i människohandelsbrottet och syftar till att visa att offret inte samtyckte till att sättas i en situation där det skulle utnyttjas. Det behöver däremot inte visas att man faktiskt utnyttjades eller hur man reagerade på det. Därför är det viktigt att bland annat undersöka vad som i praktiken anses vara utsatthet och vad som krävs för att styrka att någon har utnyttjat detta.
– Jag ska undersöka hur domstolarna förhåller sig till brottsoffrets vilja och valmöjlighet i mål där åtal för människohandel prövas och jämföra detta med den internationella standarden, säger Märta Johansson. Jag kommer även granska hur detta påverkar bedömningar av andra former av människohandelssyften än sexuellt utnyttjande, såsom tvångsarbete och hur det påverkar bedömningar av nationell människohandel.
Passar inte mallen
Projektet är en fortsättning på forskning, som tidigare har fått stöd från Brottsoffermyndigheten, som undersökte hur domstolarna behandlar offer som inte uppfyller mallen för människohandel och då riskerar att inte få det skydd de har rätt till.
– Vilket stöd finns för den bild av människohandelsoffret som domstolarna i Sverige utgår ifrån? Vad är ett ”riktigt” människohandelsoffer?
– För att Sverige och svenska myndigheter ska kunna fullgöra sina förpliktelser enligt internationell, europeisk och nationell rätt krävs en djupare förståelse av olika människohandelsmetoder och för deras offer.
– Utifrån goda exempel från andra länder kan vi dessutom identifiera möjligheter att stärka skyddet för brottsoffer, säger Märta Johansson.
