Skogsbränsle ger miljövinster först på lång sikt
På kort sikt ger användandet av skogsbränslen som stubbar och rötter större utsläpp av koldioxid till atmosfären än samma mängd energi som produceras genom förbränning av stenkol. På lång sikt minskar däremot koldioxidutsläppen om stubbar och rötter används istället för kol.
Vid en skogsavverkning lämnas cirka 20 procent av trädens biomassa kvar på hygget i form av stubbar och rötter. Att använda en del av detta förnybara bränsle skulle göra Sverige mer självförsörjande på energi, men det skulle också påverka möjligheterna att nå miljömålet om minskade utsläpp av växthusgaser. Att det på lång sikt skulle vara bra för klimatet att ersätta fossilt kol med t.ex. stubbar har det länge rått enighet om. Nu visar Ylva Melin att det har funnits fog för att vara skeptisk till att det också skulle finnas kortsiktiga klimatvinster med att elda stubbar.
Ett sätt att hejda växthuseffekten är att ersätta fossila bränslen med biobränslen, ett annat sätt är att binda in kol i biomassa såsom stubbar och rötter. Ylva Melin har i sitt doktorsarbete jämfört olika scenarier där man utnyttjar olika andelar av den svenska ”stubbproduktionen” för att ersätta stenkol i kraftvärmeverk. För varje scenario har hon beräknat hur mycket koldioxid som avges till atmosfären och hur mycket kol som finns kvar i stubbar och rötter, från år till år. Centralt i arbetet är hur snabbt stubbarna förmultnar, dvs. hur koldioxidavgången förskjuts framåt i tiden när stubbar lämnas kvar i stället för att eldas upp direkt.
Om man skulle ersätta hälften av produktionen vid Ringhals kärnkraftverk 2013 (14 TWh) med skördade stubbar skulle det ta ungefär nio år innan detta scenario blev mer klimatvänligt än förbränning av stenkol, enligt Ylva Melins beräkningar. Under en inledande period ger stubbförbränning alltså större koldioxidutsläpp än användning av fossilt bränsle. Orsaken är de fossila bränslenas högre energivärde – de ger mer energi per mängd utsläppt koldioxid.
– Stubbar är alltså inget idealiskt bränsle om man vill satsa på åtgärder som ger omedelbara klimateffekter, säger Ylva Melin.
På längre sikt (>10 år) minskar däremot koldioxidutsläppen om stubbar och rötter används istället för stenkol. Skälet till detta är bränslenas olika benägenhet att brytas ner när de lämnas orörda i naturen. När man eldar stenkol istället för stubbar och rötter kommer utsläpp från både kolförbränning och förmultning att ackumuleras i atmosfären. När stubbar och rötter ersätter stenkol uppstår däremot enbart utsläpp från stubb- och rotförbränning, då nedbrytningen av stenkol är försumbar. Stubbskördscenariot på 14 TWh skulle på lång sikt minska utsläppen av ”fossil koldioxid” med 5 miljoner ton per år, vilket motsvarar 8,6 procent av Sveriges nuvarande årliga utsläpp av växthusgaser.
Avhandlingen visar också att den svenska kolpoolen i stubbar och rötter skulle börja minska om mer än ca 30 TWh skördas årligen, vilket motsvarar ca hälften av alla stubbar från en normal svensk årsavverkning. För ett stubbskördsscenario med en skörd på 14 TWh per år skulle alltså kolpoolen fortfarande öka i Sverige. Utan stubbskörd ökade kolpoolen i stubbar och rötter med i genomsnitt 6,9 miljoner ton koldioxid per år.
Fil. mag. Ylva Melin, institutionen för skoglig resurshushållning, försvarade sin doktorsavhandling Impacts of stumps and roots on carbon storage and bioenergy use in a climate change context den 17 oktober vid SLU i Umeå. Opponent var professor Annette Cowie, School of Environmental and Rural Science, University of New England, Australien.<br />Mer information
