Tydligare riktlinjer vid vägarbeten kan förbättra för cyklister

I projektet har forskarna samlat in kunskap om dagens tillvägagångssätt vid vägarbeten på eller nära cykelvägar och hur detta kan påverka cyklisternas framkomlighet, komfort och säkerhet. För åren 2007–2012 finns 288 registrerade cykelolyckor som kan relateras till vägarbeten.

– I olycksdatabasen som vi använt registreras inte alla cykelolyckor, särskilt inte de som inträffat i parker och liknande. Därför är det svårt att få en uppfattning om hur stort säkerhetsproblemet är, antalet kan var mycket högre än 288, säger Anna Niska, forskare på VTI.

Majoriteten av de registrerade olyckorna, 90 procent, har inträffat i tätort och de vanligaste orsakerna är att cyklisten cyklat omkull på kablar, slangar, rör etc. Därefter kommer orsaker som löst grus, stenar eller smuts från vägarbetet samt höga och/eller omarkerade kanter och större gropar, hål, diken eller andra ojämnheter.

Omledningar bör undvikas
Cyklisternas restid och hastighet påverkas negativt av alla typer av hinder som ett vägarbete kan utgöra, framförallt av om- och förbiledningar.

– I dagsläget fungerar omledningar ofta dåligt med långa omvägar utan tillräcklig förvarning. Eftersom cyklister är mycket känsliga för omvägar och i princip alltid väljer den snabbaste vägen, så är risken stor att de väljer mindre lämpliga alternativ om informationen är otillräcklig och omvägen för lång, menar Anna Niska.

Enligt forskarna bör cykeltrafiken därför endast ledas om då det är absolut nödvändigt och då ska den alternativa vägen vara tydligt utmärkt, gärna med temporära linjer i vägytan. Förutom att färgmarkeringar kan vara enklare att förstå, riskerar man inte heller att cyklister cyklar omkull på utplacerat utmärkningsmaterial. Cyklisterna bör också informeras om den extra restid som den alternativa vägen innebär.

Behov av ökad förståelse
Studierna i projektet visar på ett behov av bättre kunskap och medvetenhet om hur cyklister ska hanteras vid vägarbeten.

– Trafik- och gatukontoren frågar sig hur de kan förbättra sitt arbetssätt för att ha säkra och framkomliga cykelvägar även i byggskeden. Hos byggentreprenörerna däremot är frågeställningen snarare vilken prioritet frågan har jämfört med alla andra krav i samband med vägarbeten, säger Anna.

De riktlinjer som finns i dagsläget är i viss mån otillräckliga och otydliga. Det saknas tydliga exempel på hur cyklisterna ska hanteras i praktiken. Riktlinjerna tar inte heller hänsyn till cykeltrafikens omfattning och typ av infrastruktur. Det finns också ett behov av att anpassa utmärknings- och avspärrningsmaterial för användning på cykelvägar, exempelvis bör varningslampor användas i större utsträckning. Ett annat sätt att ta hänsyn till cyklister vid vägarbeten är att minska behovet av att gräva i cykelvägar genom att undvika att lägga rör och ledningar under dem.

Dialog, skärpta krav och vite
Det behövs också skärpta krav gällande andra typer av arbeten som påverkar cykeltrafiken, exempelvis vid uppställning av kranar, liftar och byggställningar. Dessutom bör ansvaret ses över för att riktlinjerna följs vid arbeten som utgör hinder på gång- och cykelbanor. Utbildning och dialog är troligtvis de bästa verktygen för att nå en god efterlevnad av riktlinjerna, men det kan också vara nödvändigt att använda viten som extra påtryckning.

– Förutom att använda externa kontrollanter är det väl värt att uppmana cyklister att anmäla brister de ser. Det kan vara ett sätt att få hjälp med uppföljningen men också ge kunskap om omfattningen av problemen och en ökad förståelse för vad som krävs för att förbättra cyklisternas situation vid arbeten på och invid cykelvägar, säger Anna Niska.

FAKTA
Projektet är finansierat av Trafikverket via branschprogrammet BVFF, Bana väg för framtiden. Studien har genomförts via intervjuer, litteraturstudier och olycksanalyser i samarbete mellan VTI och Koucky & Partner.

VTI rapport 838