Genomslag dröjer för fysisk aktivitet på recept

– De läkare på vårdcentraler som deltog i studien efterlyser framför allt tydligare rutiner kring förskrivningen. De vill även se mer forskning om effekten av FaR som metod för att trovärdigheten ska öka, berättar Gerthi Persson, doktor i medicinsk vetenskap vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö på Lunds universitet.

Svar ger ledtrådar
Gerthi Persson är legitimerad fysioterapeut och nu aktuell med en avhandling om fysisk aktivitet som behandlingsmetod i primärvården. I en kvalitetsstudie som bygger på intervjuer med läkare från flera sydsvenska vårdcentraler har hon undersökt deras erfarenheter av FaR.

Intervjusvaren kan inte generaliseras till att gälla hela läkarkåren, men de ger flera ledtrådar till varför receptförskrivningen ännu ligger på en relativt låg nivå sedan metoden introducerades på allvar i början av 2000-talet:

• Läkarna var positiva till att främja fysisk aktivitet hos patienten, men att skriva recept på det ansågs onödigt.
• Läkarutbildningen är inriktad på traditionell farmaceutisk behandling vilket gör det ovant att ordinera FaR.
• Läkarkolleger, sjuksköterskor och patienter förväntar sig snabba resultat av ordinerade behandlingar. Men det tar längre tid för fysisk aktivitet att visa resultat än läkemedel, en ändring av yrkesrollen krävs därför för att främja fysisk aktivitet som instrument för hälsan.
•  Tidsbrist. Det går åt mer tid för att hålla motiverande samtal, dosera fysisk aktivitet och att följa upp utvecklingen än vad som behövs vid traditionell läkemedelsförskrivning.
• FaR har alltjämt låg status och låg prioritet som behandlingsmetod.
• Förskrivningsrutinerna för FaR är vaga och varierar dessutom mellan olika vårdcentraler. Läkarna önskade en koordinerande stödfunktion där patienten kan få hjälp i omställningen till en ny tillvaro med mer fysisk aktivitet.

I avhandlingen undersöktes även möjligheter att öka förskrivningen av FaR på vårdcentraler. En vårdcentral i Blekinge fick på prov stöd av fysioterapeuter som avlastade läkarna genom att de tog hand om motiverande samtal och rådgivning till patienterna.

Ekonomisk morot inte särskilt effektiv
Vårdcentralen jämfördes med övriga vårdcentraler i Blekinge, som jobbade vidare på samma vis som tidigare. Vid vårdcentralen med stöd från fysioterapeuter ökade förskrivningen av fysisk aktivitet åtta gånger mer än i gruppen med de andra vårdcentralerna.  Även ekonomiskt incitament provades, men det gav endast marginell ökning av antalet FaR.

– En viktig slutsats är att tillvarata de resurser som finns i vården genom  att använda olika professioners kompetens  i teamsamverkan för optimal effekt av FaR. Det krävs också att vi förenklar och utvecklar rutinerna kring förskrivningen på olika vis, kommenterar Gerthi Persson.

I avhandlingen studeras även hur migration inverkar på fysisk aktivitet, och med särskilt fokus på kvinnor som invandrat till Sverige från Somalia.

Gerthi Persson är doktor i medicinsk vetenskap vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö på Lunds universitet samt folkhälsoutvecklare och legitimerad fysioterapeut i Landstinget Blekinge. Den 11 december 2014 försvarade hon avhandlingen ”Physical activity as a treatment in primary health care. The role of the GP and Somali women’s views and levels of physical activity.”

Text: Björn Martinsson

Artikeln är även publicerad på medicinska fakulteten, Lunds universitet, där mer finns att läsa.