Alltmer sälmask i torsk, men problemet avtar mot norr
En undersökning från SLU visar att parasiten sälmask är vanlig i filéer av torsk och rötsimpa från flera områden. Störst angrepp fanns i närheten av sälkolonier längs Skånes och Blekinges kuster. Norrut i Östersjön var angreppen mycket mindre, även där sälarna är många.
Vad som begränsar parasitens utbredning i till exempel Ålands hav, vet forskarna inte idag. Med växande sälstammar har ytterligare en konflikt mellan säl och människa blivit allt mer tydlig, utöver sälens direkta påverkan på fiskeredskap och konkurrens om fisken. Det handlar om att sälen är slutvärd för parasitiska spolmaskar (nematoder) som lever i fisk under en del av sin livscykel. Detta är ett universellt problem – där det finns säl finns det parasiter i fisk. Problemet har däremot inte varit särskilt uppmärksammat i Sverige, men nu kommer en rapport om den första stora undersökningen som har gjorts i svenska vatten. Studien har letts av forskare vid SLU:s kustlaboratorium och fokuserar på sälmask, som är den viktigaste parasiten.
Sälmasken har först kräftdjur som mellanvärd och därefter infekteras fisk, speciellt torsk och rötsimpa. I fiskens kött kan parasiten sedan leva i många år i väntan på att fisken skall bli uppäten av en säl, hos vilken livscykeln kan fullbordas*. Det största problemet för yrkesfisket är att parasiterna (upp till 4 cm långa) ofta är synliga i fiskens filé och därmed minskar värdet på fisken. Äts fisken rå med en levande mask kan människan bli sjuk, men detta är extremt ovanligt. Däremot är det mer vanligt med allergiska reaktioner mot parasiten.
När forskarna undersökte fiskfiléer från över 2 000 torskar och rötsimpor som fångats i Östersjön och längs svenska västkusten, visade det sig att parasiten är vanlig i många områden. Fisk fångad vid Blekinges och Skånes kust hade den kraftigaste infektionen – i vissa områden där var över 60 procent av torskarna och upp till 100 procent av rötsimporna drabbade. I södra Östersjön fanns det ett tydligt samband mellan närheten till en sälkoloni och infektion i fisk. Inte heller i västerhavet är det ovanligt att hitta infekterad fisk, och ju närmare kusten och sälkolonier, desto större är risken att fisken är infekterad.
Längre norrut i Östersjön, runt Gotland, hittades sälmasken däremot i mindre än en tiondel av torskarna. Ytterligare längre norrut, i Stockholms skärgård och i Ålands hav, sjönk infektionsgraden till nästan noll. Forskarna vet inte varför parasiterna var så få i detta område, som hyser de största koncentrationerna av gråsäl i Östersjön. Där tycks det alltså vara någon annan faktor än slutvärden, sälen, som är mest begränsande i parasitens livscykel, såsom låg salthalt eller brist på tidiga lämpliga mellanvärdar.
– Detta är något vi hoppas kunna titta närmare på nu, säger forskaren Sven-Gunnar Lunneryd, som har lett undersökningarna. Vi vill också undersöka om parasiterna har någon inverkan på fisken.<br />Forskarna påpekar att det nu är viktigt att informera om att parasiten finns och varför, och om hur fiskråvaran skall hanteras – kunskap som kan förhindra att konsumenter ratar svensk fisk.
*) Parasiten blir könsmogen i sälens magsäck och parar sig, och därefter sprids äggen i vattnet via sälens avföring medan masken dör. En liten larv som kläcks från ägget äts sedan upp av ett kräftdjur, och sedan fortsätter cykeln.
Rapporten Sälmask och spiralmask i torsk och rötsimpa i svenska kustvatten. SLU, Aqua reports 2015:1. Författare: Sven-Gunnar Lunneryd, Peter Ljungberg, Mikael Ovegård, Kim Bernt & Maria Boström. http://www.slu.se/sv/institutioner/akvatiska-resurser/sok-publikation/aqua_reports/
Kontaktinformation
Sven-Gunnar Lunneryd, forskare tel: 10-478 41 39, 070-661 25 96, sven-gunnar.lunneryd@slu.se, Kustlaboratoriet, Öregrund, institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet
