Vem tystas av yttrandefriheten?

Vad har religion för ställning i väst?
– Som en del av det koloniala tankearvet har det skapats föreställningar om icke-kristna religioner som udda och fundamentalistiska. Det görs i våra berättelser till något konstigt och det återskapas också i feministiska sammanhang. Jag vill vrida på problemet och betrakta också skapandet av den världsvida sekulära ideologin. I diskussionen som följt på senaste årens terrorattentat är det yttrandefriheten som har lyfts fram som hotat. Det går att förstå händelserna på många olika sätt, ändå är det just yttrandefrihetsdiskursen som har blivit det avgörande.

Varför är det just yttrandefriheten som har hamnat i centrum?
– Jag tror att det handlar om att yttrandefrihet kopplas till det sekulära, fria, individualistiska och moderna väst. Yttrandefrihet har blivit motsatsen till en stereotyp förståelse av religion. Men i debatten efter Charlie Hebdo tycker jag att det har skapats en ny sorts fundamentalism i och med att man inte är beredd på att reflektera över den här positionen och vad den gör med människor.

Vad gör talet om sekulärism med hur religion förstås?
– I förståelsen av det sekulära har kristna värderingar vävts in. Ändå finns det i det sekulära, inte minst som den framträdde i diskussionerna efter Charlie Hebdo, en känsla om att vara befriad från religion, att ha tagit ett steg framåt, nästan som att vara fri från ideologi. Även om många tycker att Charlie Hebdo kan vara rasistiska, homofoba och islamofoba så sägs det överallt att folk har rätt att utrycka sig, att vi måste försvara yttrandefriheten. Positionerna är yttrandefrihet kontra religiös fanatism, det fria mot det fundamentalistiska, det oberoende mot det grymma. Men kan det sekulära också bli fundamentalistisk? Det kan vara värt att fundera över tycker jag. Om fundamentalism är en stark övertygelse om att sitta på sanningen, vara opåverkbar, ha rätt gentemot andra oavsett så blir det sekulära en sanningsposition som riskerar att bli fundamentalistisk och därmed också förtryckande. I vår tid tror jag att vi måste utmana den typen av tankegångar också för att öppna förståelsen för vems yttrandefrihet vi skyddar.

Vems yttrandefrihet är det?
– Jag brukar använda Tintin som exempel; en vit, sekulär, rationell journalist som är ute på äventyr och använder världen som kuliss. Det finns en koppling till europeiska satiriker som ska få säga och göra precis vad de vill och struntar i om de samtidigt tystar någon. I Tintin tystades många grupper genom att de framställas som lite korkade och inskränkta stereotyper, några som inte lyssnades på utan snarare skulle lära upp. Yttrandefrihet är alltid relativ, någon tystas för att någon annan ska få tala. I det här fallet är det naturligtvis de religiösa rösterna. I konstruerandet av det sekulära förminskas och stereotypifieras också islam. Att komma från länder som har fått den stämpeln leder till att det kan bli svårare att bli hörd, trodd och betraktad som en talare.

Vilka feministiska utmaningar för det här med sig?
– Jag var i Pakistan år 2006 i samband med att nyheterna om den danska publiceringen av Muhammedkarikatyrerna nådde landet. Det blev en mycket försvårande händelse för den feministiska kampen där. Det finns en väldigt konservativ front som inte vill ha jämställdhet eftersom det kopplas samman med väst och inte anses passa med kulturen i Pakistan där kvinnor ska ha en annan position. När Islam smädas i väst så spär det på ett västhat, det spelar de konservativa i händerna. Och feministerna måste i än högre grad argumentera för att deras kamp för rättigheter inte kommer från väst. De får ännu fler fronter att kämpa mot. En annan utmaning är att som lärare och kunskapsskapande inom genusvetenskap fundera över hur föreställningar om religion återskapas. Vilka studenter finner universiteten intressanta om en omärkt och oproblematiserad sekularism dominerar? Vill vi bara ha sekulariserade studenter eller vill vi också bereda mark för andra positioner? Vi har allt för ofta en väldigt eurocentrisk och sekulär grund i vårt kunskapsskapande. Det är viktigt att ta del och påverkas av trosbaserad antirasistisk feminism också för att bli medveten om en hel del problematiska antaganden som naturaliserats i sekulär feminism. Det finns en stor modernitetskritik och en kritik mot det sekulära kan ses som en fortsättning på det.

Lästips: Is Critique Secular av Talal Asad, Wendy Brown, Judith Butler och Saba Mahmood (2009)

Text: Cecilia Köljing

Texten är publicerad 13 mars 2015 av Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet.