Ska skapa superfällor för malariamyggor
Även om forskarna kommit en bit på vägen när det gäller att få bukt på spridningen av malaria med hjälp av myggbekämpning återstår en hel del arbete. Fortfarande dör ett barn per minut på grund av sjukdomen. I samarbete med forskargruppen Oviart är KTH-forskarna Jenny Lindh och Anna-Karin Borg-Karlson en ny lösning på spåret. En doft myggorna är förtjusta i…
Det har bedrivits mycket forskning om hur malariamyggor hittar människor att suga blod från. Faktum är att forskarna jobbat med den biten i flera decennier, berättar Jenny Lindh, forskare inom ämnet organisk kemi vid KTH.
– Myggorna styrs bland annat av dofter, och de myggor som sprider mest malaria i Afrika sticker helst människor. Det är för att de följer doften av oss. De sticker oss helst om natten, och det inomhus. Idag används därför impregnerade myggnät vilket visat sig vara en effektiv lösning som har hjälpt till att reducera antalet malariafallen rejält, berättar Jenny Lindh.
En stor satsning på att bland annat dela ut myggnät gratis i Afrika har inneburit att dödssiffrorna sjunkit med över 50 procent mellan 2000 och 2013. Men det finns flera problem. Impregnerade myggnät och andra lösningar slår bara ut just de myggor som suger blod inomhus nattetid. Men en hel del malariamyggor sticker människor även tidigare på kvällen och dagen, och människor måste ju vistas utomhus även på natten. Myggorna börjar dessutom bli resistenta mot de myggmedel som används.
För att hitta ett komplement till de myggkontrollmetoder som används idag har Jenny Lindh och de andra forskarna koncentrerat sig på myggornas äggläggningsbeteende. Det är mygghonorna som sprider parasiterna som orsakar malaria när de suger blod. De behöver näringen i blodet för att äggen, som sedan läggs i små och stora vattenpölar, ska kunna utvecklas.
– Forskarna har tidigare inte vetat så mycket om just äggläggningen och mycket mindre forskning har gjorts om det jämfört med studier på blodsugande myggor (”host seeking behaviou”r). I Oviart-projektet har vi kunnat visa att det inte är någon slump var myggorna lägger sina ägg, de använder både sin syn och sitt doftsinne, säger Jenny Lindh.
Hon och de andra forskarna började således experimentera med olika jord- och vattenblandningar och kom till slut fram till att det fanns en beståndsdel i jorden, ett ämne vid namn Cedrol, som var extra attraktivt. Lockande för rätt myggsort ( malariamyggan Anopheles gambiae)samt vid rätt tid, när honmyggorna ska lägga sina ägg.
– Det här är första gången forskare kunnat bevisa att mygghonornaa reagerar på ett särskilt ämne när de letar efter en äggläggningsplats. Det är ett stort steg att kunna bevisa att det går att lura myggor i de här stadierna med en så kallad attrahent. Vi hoppas nu att vi kan använda denna kunskap till att skapa effektiva myggfällor, säger Jenny Lindh.
Tester av fällor har redan utförts, med viss framgång
– Just nu har vi två fällor som fungerar bra på olika sätt. Till fällorna kopplas en fläkt som sprider doften, men som också suger in myggorna, säger Jenny Lindh.
Hon berättar att en del arbete återstår. Till exempel måste fällorna optimeras för att kunna konkurrera bättre med naturliga äggläggningsplatser, som vattenpölar. Fällorna måste också testas i olika miljöer där förutsättningarna skiljer sig åt.
– Vi har identifierat ett ämne vars doft myggorna gillar, men det är högst troligt att de reagerar på fler ämnen. Ju mer vi vet, desto effektivare blir vi på att begränsa populationen av malariamyggor och därigenom minska malariafallen. Malariamyggor är för övrigt det djur som dödar absolut flest människor, men samtidigt vet vi ganska lite om hur de beter sig utöver hur de hittar människor, säger Jenny Lindh.
Myggförsök och fältstudier har genomförts i Kenya och de kemiska analyserna på KTH.
Forskningsresultatet är ett samarbete mellan forskare på KTH, International Centre of Insect Physiology and Ecology i Kenya och LSHTM samt Durham University i England.
Forskningsresultatet är ett samarbete inom forskargruppen Oviart som består av forskare på KTH, International Centre of Insect Physiology and Ecology i Kenya och London School of Hygiene and Tropical Medicine samt Durham University i England. Forskningsanslaget som gjort det möjligt att utföra projektet kommer från National Institute of Allergy and Infectious Diseases (NIAID) of the National Institutes of Health, R01AI0882537.
Forskningsresultatet är av så pass stor betydelse att det publicerats i Malaria Journal. Här hittar du artikeln.
Kontaktinformation
:För mer information, kontakta Jenny Lindh på 073- 320 89 65 eller jenlindh@kth.se.
