Problematiskt att styra missbruksvården med kunskap

Kunskapsstyrning ska ses i ljuset av de reformer som genomsyrat offentlig sektor sedan början av 1990- talet och som brukar benämnas för New public managament. Kunskapsstyrning innebär att statliga myndigheter sammanställer och sprider evidensbaserad kunskap om vilka metoder och arbetssätt som ska användas i praktiken. Missbruksvården är ett av de områden där stora resurser satsats i form av särskilda projekt och utbildningar för att få praktiker att i högre grad använda evidensbaserade metoder. Styrningen innebär att samma sorts kunskap sprids till verksamheter som har olika organisatoriska och professionella förutsättningar.

Resultatet i avhandlingen visar att kunskapsstyrning inte är en oproblematisk styrform. Några komplikationer i relation till fältet missbruks- och beroendevård handlar om att vetenskaplig kunskap prioriteras i relation till praktisk kunskap. Vidare sprids kunskap i standardiserad form medan professionell yrkesutövning innebär att kunskap måste anpassas till klienters behov och livssituation.

– Dessutom innebär kunskapsstyrning en strävan mot homogenisering, säger Maria Alm. Samma metoder och arbetssätt ska användas inom hela missbruks- och beroendevården, samtidigt som det handlar om ett heterogent fält, där ansvaret för vården är uppdelad på flera huvudmän och flera professioner. Tvärtemot en strävan mot ökad likriktning visar resultatet att kunskapsstyrningen blir föremål för anpassning och tolkning till den lokala praktiken.

Maria Alm menar vidare att det kan finnas skäl att tvivla på att kunskapsstyrning kan fungera som ett medel för att bidra till kunskaps- och verksamhetsutveckling inom missbruks- och beroendevården. Strategier med detta syfte måste beakta lokala förhållanden i termer av organisatoriska och professionella villkor. Det krävs också att beslutsfattare är medvetna om hur dessa villkor samspelar med förutsättningar för lärande och tar hänsyn till detta vid planering och genomförande av olika insatser.

– Med tanke på de goda intentionerna, att med statliga och regionala insatser medverka till en kunskapsbaserad missbruks- och beroendevård, finns anledning att hoppas på en framtida förändring, där dessa villkor får ett tydligt genomslag, säger Maria Alm.

Utvecklingen tycks dock gå i en annan riktning genom att den statliga och centraliserade kunskapsstyrningen ytterligare förstärks. Exempel på det är inrättandet av ett gemensamt kunskapsråd för hälso- och sjukvård och socialtjänst, samtidigt som styrningen knyts till indikatorer och resurser. Detta innebär en styrning på distans där den kontext- och situationsbundna kunskapen riskerar att gå förlorad samtidigt som styrningen minskar professionernas handlingsutrymme. Istället för att bidra till kunskaps- och verksamhetsutveckling kan en tvingande form av kunskapsstyrning leda till försämrad kvalitet och effektivitet inom missbruks- och beroendevården, genom att utrymmet för organisationer och professioner att själva bedöma vad som är relevant kunskap och utveckla kunskap i relation till lokala förhållanden minskar.

Maria Alm är verksam som forskare och lärare vid institutionen för pedagogik vid Linnéuniversitetet.

Avhandlingen När kunskap ska styra – om organistoriska och professionella villkor för kunskapsstyrning inom missbruksvården försvaras fredagen den 17 april, kl. 10.15 i sal Homeros, Hus F, Linnéuniversitetet, Växjö. Opponent är professor Per-Olof Thång, Göteborgs universitet.

Avhandlingen kan beställas genom Linnaeus University Press: lupress@lnu.se.

Kontaktinformation
Maria Alm, e-post: maria.alm@lnu.se, telefon 0470-70 8973