Det milsvida skogsfolket
I övre Norrland omkring 1650 fanns det skogssamer från Kemi lappmark i öster ned till skogslandet som omger Ångermanälven och dess biflöden i söder. Om detta och mycket annat står att läsa i den första avhandlingen om skogssamerna i ämnet historia. Författare är Bertil Marklund, Umeå universitet.
Bertil Marklund beskriver hur det i dessa milsvida skogsområden var skogssamerna som var inbyggarna, medan området säsongsvis nyttjades av kustbönderna för fiskets skull och av fjällsamerna för dess vinterbetesmarker. Idag utgörs skogssamernas kärnområde av Arvidsjaurs och Malå kommuner med utlöpare in i Arjeplogs, Jokkmokks och Gällivare kommuner.
Avhandlingen är en källstudie där domböcker, skattelängder, befolkningstabeller, kyrkböcker, visitationsprotokoll och avräkningsböcker studerats. Undersökningsområdet omfattar dåvarande Arvidsjaurbyn i Pite lappmark där jämförande studier gjorts med skogssamegrannarna i söder, Uhmeåbyn, och grannarna i norr, Jokkmokk och Sjokksjokk.
– Arvidsjaurbyn är unik som forskningsobjekt eftersom byn bestod av enbart skogssamer. Den svenska staten formade Arvidsjaurbyn som en administrativ enhet från 1600-talets början och in i 1700-talet.
– Skogssamer hade samarbetat med varandra och kommunicerat med stat och kyrka i över hundra år innan förste nybyggaren anlände år 1757. Den var egen socken och eget kyrkligt, rättsligt och administrativt område med en egen vintermarknad, säger Bertil Marklund.
Skogssamerna i Åsele, Ume, Pite och Lule lappmarker påverkades olika mycket av nybyggarnas intåg. Efter 1750 kom de flesta av skogssamernas lappskatteland i Uhmeåbyn i Ume lappmark att gå förlorade till nybyggarna med den påföljden att Uhmeåbyn (motsvarar dagens Lycksele kommun) i praktiken hade upphört omkring år 1800.
– Skogssamebyarna i norr däremot utvecklade sina näringar. Dit hörde Arvidsjaurbyn som finns kvar och idag omfattar kommunerna Malå och Arvidsjaur. Nybyggarna i Arvidsjaur kom inte att påtagligt påverka skogssamernas näringar förrän efter år 1800.
Skogssamerna har traditionellt lutat sig mot tre näringar: fiske, jakt och renskötsel. Omkring 1650 dominerade jakt och fiske. Under 1700-talet kom renskötseln att bli dominerande. I den förändringen gick skogssamerna sin egen väg. Efter 1750 började man dela på lappskattelanden och renhjordarna ökade i storlek. Arvidsjaurbyn var en av samebyarna där befolkningen ökade 1750–1800.
Under senare delen av 1700-talet blev den svenska statens ståndpunkt att skogssamerna borde övergå till jordbruksnäringen. Skogssamerna lät sig dock inte övertygas. Först senare, in på 1830-talet, kom skogssamer i Arvidsjaurbyn, i mindre omfattning, att bli nybyggare.
Disputationen äger rum på fredag 8 maj, kl. 13:00 – 15:00, Umeå universitet, Humanisthuset, Hörsal G. Opponent är Thomas Wallerstrøm, professor, Institutt for historiske studier, Norges Teknisk-Naturvitenskaplige Universitet i Trondheim, NTNU.
Avhandlingen finns publicerad digitalt
Kontaktinformation
Bertil Marklund, jergna@gmail.com, tel. 076-767 10 88
