Kunskap om snöleopardernas matvanor kan bidra till att skydda arten
En av de viktigaste orsakerna till att snöleoparden är hotad är att den äter tamboskap, främst getter och får. Men det går att lindra konflikten och skydda snöleoparderna, enligt en nyligen publicerad studie av Örjan Johansson från SLU och hans kollegor. De djur som snöleoparderna tar är ofta de som har halkat efter hjorden – snöleoparderna föredrar egentligen vilda byten.
Under våren märkte Örjan Johansson, doktorand vid SLU:s institution för ekologi, den 20:e snöleoparden med GPS-halsband i Snow Leopard Trusts långtidsstudie, förlagd till Tostbergen i södra Mongoliet. Studien i Tost har bidragit till mycket ny kunskap om arten; ingen annan studie har fångat fler än fem snöleoparder. Arbetet är både tidskrävande och strapatsrikt – under den senaste fältresan drabbades Mongoliet av en kraftig snöstorm som stängde alla vägar till huvudstaden Ulan Bator. Örjans hemresa försenades med en vecka och därigenom passerade han 1000 dygn i fält i Tostbergen.
Snöleoparderna i Mongoliet är hotade och konflikten med herdarna är en av de viktigaste orsakerna. Genom att följa de märkta snöleoparderna har forskarna lärt sig mer om vad de äter.
– Tack vare GPS-data kunde vi se när och var snöleoparderna hade dödat ett djur, berättar Örjan Johansson.
Genom att besöka platser där de GPS-märkta snöleoparderna hade stannat i några dagar hittade de rester såsom ben, hår, maginnehåll, blod och horn från 250 bytesdjur som snöleoparderna lämnat efter sig. Ungefär 70 procent av deras föda består av vilda stenbockar och argalifår och 30 procent av tamboskap. Detta trots att det finns mycket mer tamdjur än vilda bytesdjur i landskapet. Det är väldigt tydligt att de föredrar vilda byten.
Ibland angriper snöleoparderna boskap nattetid vid herdarnas läger, och eftersom herdarna saknar ordentliga nattfållor kan förlusterna bli omfattande. Det vanligaste är dock att djuren attackeras på betesmarken, och ofta handlar det då om eftersläntrare. Vintertid flyttar herdarna in i bergen för att söka skydd från de iskalla vindarna på slätten, och när de vallar sin boskap i brant och bruten terräng är det lätt att herden tappar uppsikt över något djur som då kan bli kvar ute i bergen.
– Många av tamdjuren dödades på natten när resten av djuren var hemma i fållan.
Studien visar bland annat att ett sätt att undvika att tamdjuren blir tagna är att inte låta dem beta i de oländigaste områdena. Det skulle tillsammans med bättre nattfållor kunna minska förlusterna av tamdjur betydligt.
Om snöleoparderna ska överleva krävs att lokalbefolkningen tolererar dem. Att minska risken för att tamdjur blir tagna är ett steg i den riktningen, men några djur kommer alltid att bli uppätna av rovdjur. Därför behövs det också andra åtgärder. Snow Leopard Trust arbetar till exempel med försäkringar som ersätter förluster av djur och med bevarandeprogram där snöleopardens värde för turism tas tillvara.
FAKTA
Resultaten publicerades i aprilnumret av den vetenskapliga tidskriften Biological Conservation.
Artikeln
Örjan Johansson, Tom McCarthy, Gustaf Samelius, Henrik Andrén, Lkhagvasumberel Tumursukh & Charudutt Mishra. Snow leopard predation in a livestock dominated landscape in Mongolia. Biological Conservation, 184, April 2015, 251–258. doi:10.1016/j.biocon.2015.02.003
http://dx.doi.org/10.1016/j.biocon.2015.02.003
Övrigt om snöleopardsforskning vid SLU
Blogginlägg av Örjan Johansson (Snow Leopard Trust)
Jens hjälpte herdar i Gobiöknen (Reportage i SLU:s personaltidning Resurs om andra SLU-forskare i projektet, september 2014)
Vild snöleopardsunge upptäckt i sin lya (Pressmeddelande från SLU 130712)
Kontaktinformation
Örjan Johansson, doktorand, Grimsö forskningsstation, inst. för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet 070-229 28 81, orjan.johansson@slu.se
