Unga omsorgsgivare lämnas utan stöd från samhället
De ser till att småsyskon kommer iväg till skolan, lagar mat, bidrar ekonomiskt till hushållet eller ger känslomässigt stöd till en förälder. Unga omsorgsgivare som ger stöd, vård och hjälp till en person som står dem nära är inget vi är vana att tala om i välfärdsstaten Sverige. Nu har forskare vid Göteborgs universitet för första gången kartlagt denna dolda och grupp som visat sig utsatt.
– Unga omsorgsgivare är en utsatt grupp som lämnas utan stöd från samhället. Vi visar att ämnet behöver komma upp på dagordningen, säger Monica Nordenfors, lektor i socialt arbete, som tillsammans med lektor Charlotte Melander och professor Kristian Daneback på uppdrag av Socialstyrelsen skrivit rapporten Unga omsorgsgivare i Sverige.
Studien är baserad på en enkät besvarad av närmare 2 500 elever i årskurs 9, slumpmässigt utspridda över 300 skolor i landet, samt en webbenkät besvarad av 12 ungdomar som själva definierade sig som någon som ger stöd, hjälp eller vård till en vuxen person som står dem nära.
Rapporten visar att hela 20 procent av de unga uppgav att de håller ett öga på sin förälder och försöker få sin förälder att må bättre, något som forskarna menar kräver både tid och känslomässig energi.
– Några av dessa barn tar själva ett steg tillbaka och avlastar föräldern genom att inte be om hjälp när de själva behöver det, säger Monica Nordenfors.
Tolv procent av de unga som deltog i studien uppgav att de arbetar för att tjäna pengar till hushållet och hälften bidrar till familjens ekonomi genom att inte be om pengar till kläder eller fritidsaktiviteter. En tredjedel hjälper sin förälder att tolka minst en gång i månaden och drygt 40 procent bistår en förälder med att förstå information.
– Det är rimligt att tro att vissa av de unga därför tvingas hantera viktiga och känsliga beslut och agera bryggan mellan samhälle och förälder, säger Charlotte Melander.
Rapporten visar att barnen påverkas på olika sätt av omsorgsgivandet. Vissa barn uppger att de får positiva självkänslor av att hjälpa någon annan och att det är nyttigt att lära sig att ta ansvar. Andra beskriver en betydligt mörkare livssituation.
– En negativ konsekvens är att vissa unga uteblir från skolan på grund av sitt omsorgsansvar. Detta är särskilt viktigt att beakta eftersom både sociala kontakter i skolan och goda skolresultat kan fungera som en skyddande faktor för barn i utsatta livssituationer, säger Charlotte Melander.
Tidigare forskning visar att unga omsorgsgivare inte sällan växer upp i familjer där vuxna har allvarlig fysisk sjukdom, missbruksproblematik, psykisk ohälsa eller där det förekommer våld. Bland de unga som deltog i studien och som själva identifierade sig som omsorgsgivare, uppgav flera att de känner sig stressade och att livet ibland inte är värt att leva. Detta ökar i sin tur risken att utveckla psykisk ohälsa.
– De som möter barn och unga i sitt dagliga arbete, till exempel inom psykiatrin, socialtjänsten och skolan, behöver börja ställa frågor kring omsorgsgivande, säger Monica Nordenfors.
Rapporten pekar också på att politiker och tjänstemän behöver tänka in de unga omsorgsgivarna i beslutsprocesser och när de utformar stödåtgärder. Idag är det till exempel enbart vuxna anhörigvårdare som har rätt till stöd, inte personer under 18 år.
– Samhällets föreställning om att barn i en välfärdsstat inte ska behöva utöva ansvar i alltför hög grad har paradoxalt nog bidragit till att vissa barn lämnas helt ensamma med en ännu högre grad av omsorgsgivande som följd, säger Monica Nordenfors.
Under 2015 utförs en intervjustudie med unga omsorgsgivare i syfte att få en djupare förståelse för barn och ungas upplevelser av att ge stöd, vård och hjälp till en person som står dem nära.
Kontaktinformation
Monica Nordenfors, lektor i socialt arbete, mobil: 0730-661364, 031–786 5790, e-post: monica.nordenfors@socwork.gu.se. Jenny Meyer kommunikatör, Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet. jenny.meyer@socwor.gu.se 031-7863567 0705-261430
