Hög puls och mjölksyra hos arbetande islandshästar
Vilken arbetskapacitet har egentligen en islandshäst? Vad är mest belastande, hög hastighet i olika gångarter eller vikten av en tung ryttare? Guðrún Stefánsdóttir, SLU ger i sin avhandling svar på frågor om islandshästars fysiologi.
Det är första gången som den populära rasen islandshäst studeras när det gäller påverkan av arbete, som till exempel ridmomentet under avelsvärderingen eller ett tävlingslopp i flygande pass.
Guðrún Stefánsdóttir har studerat islandshästars förmåga kring fyra olika frågeställningar; effekter av ridmomentet i avelsvärderingen, skillnaden i arbetsbelastning mellan tölt och trav, effekter av passlopp och effekter av ryttarens vikt.
I den första studien undersöktes ston och hingstar, totalt 266 hästar, i samband med avelsvärderingen på Island. Efter ridmomentet, som reds på en sträcka av 2,9 km med en medelhastighet på 17,8 km/h, mätte Guðrún Stefánsdóttir puls, mjölksyra och röda blodkroppar hos hästarna.
Alla hästarna i studien hade hög genomsnittlig puls och arbetade över mjölksyratröskeln. Guðrún Stefánsdóttir kunde även konstatera att hingstarna, trots att de reds i högre hastighet, hade lägre puls och mjölksyrakoncentration än stona. Dessutom fann hon att hingstarna hade högre andel röda blodkroppar i blodet, som vittnar om syrebärande kapacitet, än de ston som deltog. Kunskapen kan användas för att utveckla träningsprogram i syfte att förbättra islandshästarnas arbetskapacitet.
Till skillnad från andra hästraser kan islandshästen röra sig i upp till fem olika gångarter. Förutom skritt, trav och galopp, kan de också tölta (en 4-taktig gångart utan svävningsfas) samt i vissa fall springa i pass. I den andra studien ville Guðrún Stefánsdóttir jämföra hur krävande islandshästens tölt är jämfört med trav. Åtta hästar deltog och de reds i såväl långsam som snabb trav respektive tölt. Mätningarna gav svaret att tölten möjligtvis är mer arbetskrävande än trav, men att det behövs fler studier för att ännu bättre förstå vad till exempel hästarnas skicklighet och fysiska form betyder och hur underlag, tempo och distans påverkar.
Flygande pass krävande tävlingsform
I den tredje studien mätte Guðrún Stefánsdóttir belastningen hos islandshästar när de tävlar i snabb passgång, så kallad ”flygande pass”. Det är den äldsta tävlingsformen man känner till på Island och som fortfarande utövas. Tävlingar i flygande pass rids över 100 meter och hastigheten ligger på cirka 10 m/s.
Inom studien simulerades passlopp för nio hästar som alla har tävlat inom grenen. Såväl puls som mjölksyrakoncentration var hög efter genomförda lopp, och det var uppenbart att hästar med hög anaerob (syrefri) kapacitet kunde prestera bättre i flygande pass. Efter varje lopp behövde hästarna mer än 30 minuter på sig för att återhämta puls, andning, mjölksyrakoncentration och temperatur.
Islandshästen är en relativt liten häst, cirka 140 cm hög och 350 kg tung, men rids oftast av vuxna personer. Det har inom sporten diskuterats om hästarna påverkas negativt av en lång och kanske även tung ryttare. Den fjärde studien i Guðrún Stefánsdóttirs avhandling handlar därför om hur hästarna påverkas av ryttarnas tyngd. Hästarna reds med olika vikt, från 20 procent av sin kroppsvikt och upp mot 35 procent. Det var samma ryttare som red och viktökningen gjordes med blyvikter som sattes fast på sadeln.
Mätningarna visade att puls och mjölksyrakoncentration ökade i takt med ökad vikt hos ryttaren, och ett intressant fynd var att hästarnas ryggmuskulatur verkade spela en roll. Ju bättre utvecklad ryggen var, desto tyngre ryttare kunde de bära innan de nådde sin mjölksyratrsökel. Det här kan betyda att hästar med ”smal” rygg möjligen inte kan arbeta lika länge i vissa (högre) hastigheter som hästar med lite bredare rygg.
MSc Gudrún Stefánsdóttir, institutionen för för husdjurens utfodring och vård, försvarar sin doktorsavhandling Physiological responses to exercise in the Icelandic horse vid SLU i Uppsala.Torsdagen den 10 september 2015, 9:15, vid
Sal Audhumbla, Veterinärmedicinskt och husdjursvetenskapligt centrum (VHC), SLU, Ultuna, Uppsala. Opponent: Markku Saastamoinen, professor, Naturresursinstitutet (Luke), Finland.
Kontaktinformation
Guðrún Stefánsdóttir Institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU gudrun.stefansdottir@slu.se +35 48 62 56 67 (på engelska), professor Anna Jansson vid samma institution, 018- 67 21 06 (på svenska)
