Mark och vatten försuras mindre än befarat av grot-uttag i skogen
Vid avverkningar blir det allt vanligare att även grenar, toppar och barr (”grot”) fraktas bort från hyggena, för att användas som biobränsle. Det finns farhågor om att detta intensiva utnyttjande av skogsråvaran på sikt kommer att leda till försurade marker och vatten, men risken tycks vara mindre än befarat. Det visar en avhandling av Therese Zetterberg från SLU och IVL Svenska Miljöinstitutet.
Det ökade intresset för biobränslen och andra förnyelsebara energikällor märks tydligt. Idag står förnyelsebara energikällor för cirka 50 procent av den totala energianvändningen i Sverige. Det är en ökning på 33 procent jämfört med 1990.
– Det är här en mycket positiv utveckling, säger Therese Zetterberg, men ett intensivare skogsbruk leder också till ett ökat tryck på skogen. Till exempel kan uttag av så kallat grot (grenar, toppar och barr), leda till försurning av mark och vatten. Orsaken är att trädens gröna delar innehåller mer näring och ämnen som buffrar mot försurning än stamved. Om groten istället hade fått ligga kvar i skogen skulle den ha fyllt på markens förråd av näringsämnen och neutraliserat den syra som uppstått under trädens tillväxt.
Genom att den skördas försvinner denna möjlighet. I sitt doktorsarbete har Therese Zetterberg undersökt långsiktiga effekter av grotuttag på olika platser runtom i Sverige. Fältmätningar visade att markens förråd av kalcium, ett viktigt makronäringsämne, har minskat med upp till 50 procent på endast 20 år.
– Störst minskning fann vi på en granlokal i norra Sverige, där markens förråd av kalcium från början var stort, säger Therese Zetterberg.
Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder har det extra uttaget av grot inte ökat surhetstillståndet i marken. På den norra lokalen har marktillståndet till och med förbättrats under de 20 åren.
– När kollegor till mig analyserade barr i uppväxande skog visade det sig också att markförråden verkar vara mer än tillräckliga för att täcka trädens behov, säger Therese Zetterberg.
Inte heller tycktes trädens tillväxt vara påverkad. Det beror på att det är först och främst kväve som begränsar tillväxten i våra svenska skogar. På samma lokaler undersökte Therese Zetterberg också marklösningen, 27–30 år efter avverkning. Jämfört med traditionell skogsavverkning var marklösningen något surare efter grotuttag. Återigen var skillnaden störst på den norra lokalen, men där var bufferkapaciteten ändå så pass god att den ekologiska betydelsen för vattenlevande organismer bedömdes som väldigt liten.
På de två södra lokalerna var skillnaden väsentligt mindre och inte heller tillräckligt stor för att motverka återhämtningen från försurning. Några år senare var skillnaderna mellan traditionell skogsavverkning och sådan där även grot skördades helt borta. Therese Zetterberg har även testat att rekonstruera de uppmätta förändringarna i mark och marklösning med hjälp av en modell. Modellresultat används för att beskriva helträdsuttagets påverkan på längre sikt än vad vi har data för. Därför är det viktigt att veta hur pass väl de beskriver verkligheten.
– Modellresultaten överensstämde med de minskade trender vi sett i marken, men överdrev hur stora förlusterna var, säger Therese Zetterberg.
Modellen var också väldigt känslig för vilka antaganden som gjordes om till exempel trädens upptag av kalcium. Man måste även vara medveten om att modellerna inte tar hänsyn till att träden kan anpassa sig till förändringar på växtplatsen, så kallade biologisk återkoppling, vilket i framtiden skulle kunna minska trädens försurande påverkan.
– Man ska alltså vara väldigt försiktig med att tolka framtiden baserat på resultaten från olika modeller, säger Therese Zetterberg. Resultaten är unika i sitt slag. Det finns väldigt få platser i världen där det går att mäta och modellera de långsiktiga effekterna av avverkning med grotuttag. Resultaten tyder på att vi kan ta ut avverkningsrester på många platser i Sverige utan att riskera försurning. Det kan dock finnas andra miljörisker som sätter begränsningar för uttaget storlek och omfattning, exempelvis mängden död ved i skogen.
Therese Zetterberg har varit industridoktorand i ett samarbete mellan IVL Svenska Miljöinstitutet och institutionen för vatten och miljö vid Sveriges lantbruksuniversitet.
MSc Therese Zetterberg, institutionen för vatten och miljö, försvarar sin doktorsavhandling Measured and Modelled Long-Term Effects of Whole-Tree Harvest. Impact on Soil and Surface Water Acid-Base Status in Boreal Forests vid SLU i Uppsala.
Tid: Fredagen den 11 september 2015, kl 09:00 Plats: Loftets hörsal, SLU, Ultuna, Uppsala Opponent: Professor Leena Finér, Naturresursinstitutet (Luke), Joensuu, Finland
Kontaktinformation
Therese Zetterberg Institutionen för vatten och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet och IVL Svenska Miljöinstitutet 031-725 62 28, therese.zetterberg@slu.se
