Nytänk ger hållbart växtskydd
Traditionell växtförädling för direkt resistens mot skadegörare leder ofta till snabba anpassningar hos skadeinsekterna. Om vi i stället förädlar för växtegenskaper som gynnar skadeinsekternas naturliga fiender kan vi få ett mer varaktigt växtskydd. Men då krävs nytänkande inom växtförädlingen, skriver tre SLU-forskare i tidskriften Trends in Plant Science.
Traditionella bekämpningsmetoder för att skydda växter mot skadeinsekter, såsom insekticider och resistenta växtsorter, fungerar sällan på lång sikt. Det finns alltid en risk att skadegörare utvecklar motanpassningar som gör metoden mindre effektiv eller verkningslös. Och ju starkare effekten är desto snabbare tycks skadegöraren anpassa sig.
I en artikel i tidskriften Trends in Plant Science ställer sig SLU-forskarna Johan A. Stenberg, Inger Åhman och Christer Björkman tillsammans med en kollega i Mexiko frågan om lösningen för morgondagens växtskydd kan vara ett större fokus på indirekt växtresistens. Med detta avses de egenskaper hos grödor och träd som särskilt gynnar skadeinsekternas naturliga fiender, något man borde satsa på att medvetet förädla in, menar författarna.
Många av skadeinsekternas naturliga fiender är andra insekter som i viss mån lever på växtdelar. Det kan vara myror som får sockerlösning i speciella nektarier som finns på växten även när den inte blommar; rovkvalster som hittar speciellt utformade håriga gropar på växterna där de kan finna skydd; parasitsteklar som suger nektar ur blommor; och rovskinnbaggar som suger växtsaft från blad och stammar.
Ett annat exempel är då växter avger vissa dofter som lockar till sig naturliga fiender. – De här växterna kan alltså erbjuda naturliga fiender föda även innan det finns några skadegörare på plats, säger SLU-forskarna. Och det är egenskaper vi vill att man ska utnyttja i växtförädlingen. I många fall har nektarier och även andra viktiga växtegenskaper försvunnit i och med växtförädling. Men det finns möjlighet att återinföra sådana egenskaper igen, till exempel genom att korsa grödan med dess vilda släktingar.
Genom att kombinera flera fiendegynnande egenskaper, såsom att avge lockande doft när växten skadas och att erbjuda alternativa födoämnen såsom nektar, skulle man kunna få ett mycket effektivt skydd. För att få fram sådana växtsorter måste insektsforskare samarbeta med växtförädlare så att de nya sorterna också har alla de andra nödvändiga egenskaperna som krävs för att behålla odlingsvärdet.
I artikeln beskriver forskarna hur olika växter avger dofter och erbjuder olika belöningar i försvarssyfte och förklarar varför detta så sällan har utnyttjats i förädlingssammanhang. De ger också sin syn på hur, och i vilken omfattning, växtförädlare kan utnyttja dessa kunskaper för ökad biologisk bekämpning av skadegörare och växtsjukdomar.
– Två grödor där det finns särskilt goda förutsättningar att ta fram nya ”förvildade” sorter är bomull och majs, säger SLU-forskarna.
Där finns det äldre sorter eller lantraser som har de egenskaper vi söker efter. Detsamma gäller många vedartade växter som energiskogssalix och skogsträd som inte förädlats så länge och som därmed ännu uppvisar variation i lämpliga egenskaper. Även hos viktiga trädgårdsgrödor som kål och jordgubbe finns växtmaterial med de doftegenskaper som krävs för att locka till sig skadeinsekternas naturliga fiender.
En faktor som idag begränsar möjligheterna att ta fram sorter som är bättre på att locka till sig naturliga fiender är regelverken som styr användningen av modern genteknik.
Artikel
Optimizing Crops for Biocontrol of Pests and Disease
Kontaktinformation
Johan A. Stenberg, docent i biologi Institutionen för växtskyddsbiologi, SLU Alnarp 040-41 53 78, johan.stenberg@slu.se Inger Åhman, professor i växtförädling Institutionen för växtförädling, SLU Alnarp 040-41 52 40, inger.ahman@slu.se Christer Björkman, professor i skogsentomologi Institutionen för ekologi, SLU Uppsala 018–67 15 32, christer.bjorkman@slu.se
