Husvagnen – vägen till det goda livet

Vilka motiv ligger bakom valet att flytta till ett mindre boende? Camparna förknippar husvagnen med frihet och mobilitet, men hur går det ihop med att allt fler av dem låter husvagnen stå stilla och förvandlar den till ett permanent boende? Och vad händer när man skapar ett hem i ett område designat för fritid och semester?

I sin avhandling har Hege Høyer Leivestad intervjuat svenska säsongscampare på en camping i Mellansverige och brittiska långtidscampare på den spanska Medelhavskusten.

– För många handlar det om en livsstilsförändring. Man vill återfå någon form av kontroll över sitt boende, att till exempel slippa bolån och skulder. Att slippa det underhållsarbete som ett hus kräver är också en anledning, husvagnen är lättare att hantera än ett hus. Att den går att flytta genererar också en frihetskänsla, säger Hege Høyer Leivestad som är doktorand i Socialantropologi vid Stockholms universitet.

Få väljer att ”downsiza” på grund av ekonomiska skäl. Att bosätta sig på en campingplats kan vara kostsamt; fordonen är dyra liksom campingplatshyrorna. Många långtidscampare har därför en stabil och god ekonomi. De som väljer att bosätta sig permanent finansierar det ofta genom besparingar eller försäljning av egendom.

– Ofta rör det sig om att komma bort från känslan av att vara fast. Men paradoxalt nog är mobilitetsidén i sig viktigare än själva mobiliteten. Bara tanken att du kan flytta på din husvagn betyder mycket. För vissa långtidscampare förvandlas husvagnen till ett allt mer stationärt boende, där en flytt snart ter sig omöjlig. Man bygger in sig, expanderar med förtält och trätrall. Husvagnen ska vara som ett hem och ha alla de kvaliteter som förknippas med ett hus, säger Hege Høyer Leivestad, som under sitt fältarbete bott på campingplatser och deltagit i camparnas vardag.

– Livet på campingen är bekvämt. Det finns tillgång till pool och serviceinstanser. Husvagnen och campingplatsen genererar därför en föreställning om det ”goda livet”. Infrastrukturen i sig gör livet lite lättare och mer hanterbart, säger Hege Høyer Leivestad.

Campingplatsens stängsel visar tydligt på ett innanför och ett utanför; området blir både materiellt och socialt avgränsat. På campingplatsen gäller vissa regler som skapar en sorts säkerhet och trygghet.

– De britter i Spanien som jag har intervjuat underströk vikten av gemenskap och god grannsämja. De upplevde att det samhälle som de lämnat i Storbritannien hade förlorat en del av detta. På campingplatsen sökte och fann de sociala relationer som de kände igen och kunde relatera till. Det går att beskriva fenomenet långtidscamping som ett tillbakadragande från ett deltagande i hemlandets ”produktion” och politik och till en mer hanterbar periferi, säger Hege Høyer Leivestad.

Långtidscamparna har skapat ett informellt, permanent boende. Studien av husvagnen, en potentiell mobil bostad, och dess boende berör därför aktuella frågor om rörlighet, materialitet och samhällsbildning. Avhandlingen visar att säsongscampares och i synnerhet långtidscampares val av boendeform gör att de befinner sig i utkanten av samhällssystemet. Exakt hur många som väljer att bosätta sig på en camping finns inte i myndigheternas statistik.

Hege Høyer Leivestad disputerar på avhandlingen ”Lives on Wheels: Caravan Homes in Contemporary Europe” den 6 november kl. 10.00 i Nordenskiöldsalen, Geovetenskapens hus, Frescati.

Kontaktinformation:
Hege Høyer Leivestad, doktorand, Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet, mobil 0707 44 01 65, e-post Hege.Leivestad@socant.su.se