Nytt ljus på utmaningen med klimatförhandlingar
Efter mer än två decennier av klimatförhandlingsmöten kan man konstatera att det är en stor utmaning att komma överens om utsläppsminskningar. Forskare försöker därför öka den teoretiska förståelsen för mekanismer som kan påverka resultatet av förhandlingar.
Forskning från Chalmers visar att det kan vara svårare än vad tidigare teoretiska modeller visat att nå fram till överenskommelser men också att det finns vägar framåt, vilket publiceras idag i tidskriften Nature Climate Change.
– I tidigare modeller av klimatförhandlingar har det förekommit förenklade former av förhandlingar med mindre grad av strategiskt resonerande. Men ny samhällsvetenskaplig forskning pekar på att förhandlare ofta kommer till förhandlingsbordet med en hög nivå av strategiskt tänkande. Det kan påverka hur man agerar för att uppnå båda sina syften – man försöker hitta en lösning på problemet, men utan att det egna landets möjligheter försämras allt för mycket. Förhandlingen för att nå en överenskommelse blir därför mer komplicerad, säger Vilhelm Verendel, som arbetar som doktorand på avdelningen Fysisk resursteori på Chalmers.
Erfarna förhandlare mer strategiska
När förhandlarna samlas i Paris i slutet av november i år gör de det med sikte på att försöka komma överens om hur världens utsläpp av växthusgaser ska minskas. Men de har även med sig egna agendor om att komma hem med en så bra lösning som möjligt för det egna landet. Ny samhällsvetenskaplig forskning har visat att erfarna förhandlare använder en högre grad av strategiskt resonerande än gemene man, vilket betyder att de är bättre på att försöka förutsäga andras agerande. Detta resultat har Vilhelm och hans kollegor kombinerat med tidigare forskning om hur klimatförhandlingar kan modelleras.
– Kombinationen av olika vetenskapsområden är viktig för att förstå helheten. Jag och mina kollegor Kristian Lindgren och Daniel Johansson har utgått från de tidigare modellerna av klimatförhandlingar och gått på djupet när det gäller just strategiskt resonerande.
På avdelningen har man sedan länge forskat kring både samarbete utifrån modeller och simuleringar samt klimatproblematiken och dess lösningar, men inte integrerat de båda forskningsområdena. Nu har man tagit ett sådant steg och analyserat modeller av klimatförhandlingar.
Identifierat ett hinder på vägen
I tidigare studier och experiment har forskningen visat att det blir lättare att komma överens om det finns en tydlig gräns som, om den passeras, innebär en miljökatastrof.
– Forskningsområdet är stort och riktiga klimatförhandlingar är väldigt komplicerade. Dagens vetenskapliga modeller innehåller många förenklingar. Vi har visat hur man kan modellera strategiskt resonerande och tillämpat det på specialfallet när det väntar en miljökatastrof runt hörnet om man överskrider en känd utsläppsnivå. Vår forskning visar att det blir svårare att komma överens även i ett sådant fall när man för in det strategiska resonerandet i de tidigare modellerna.
En möjlig väg framåt
Vilhelm har i sin forskning undersökt om möjligheten att komma överens ökar om man bestämmer sig för vissa grundförutsättningar innan förhandlingarna startar.
– I våra modeller blir det lättare för samarbete om man eliminerar de mest extrema utgångslägena innan förhandlingarna börjar – alltså att inte vilja göra någonting alls åt utsläppen eller lägga sig väldigt lågt i utgångsläget. Då ökar möjligheterna för att man ska nå en överenskommelse.
Kontaktinformation:
Vilhelm Verendel, doktorand i komplexa system, Energi och miljö, Chalmers tekniska högskola, 031-772 3107, vive@chalmers.se
