Den professionella musikern tog tjänstledigt. Efter ett tag kom smärtan i ryggen och hon fick diagnosen falsk ischias. Musik och kropp hänger samman, visar en avhandling i musikvetenskap.
Kroppen är något vi har, men också något vi är. I Johanna Österling Brunströms avhandling i musikvetenskap vid Örebro universitet är cellisten Astrid är en av fyra personer som visar hur musik och kropp hänger samman.
Johanna Österling Brunström är lärare i rytmik på Musikhögskolan i Örebro. Hon har ett personligt skäl till sitt val av ämne för avhandlingen:
– Jag ville sätta ord på min kunskap i rytmik för att förstå vad jag håller på med. Jag älskar att röra på mig. Men det finns ett motstånd mot kroppen, som ses som något barnsligt, något lägre stående.
Kroppen försvinner
Hon hoppas att ökad förståelse för hur kropp och musik beror av varandra ska påverka skolans uppfattning om ämnet musik.
– Kroppen och rytmiken finns explicit med i läroplanen för förskolan. Sedan försvinner kroppen som utgångspunkt för lärande mer och mer bort.
Johanna Österling Brunström vänder sig mot detta sätt att ”skriva bort” musikens kroppslighet ur undervisningen. Utbudet av högre utbildning till lärare i hennes ämne, rytmik, har också krympt och finns idag enbart i Malmö.
Utgångspunkt i avhandlingen är att musiken skapar mening i våra liv. Vi finns i till med vår kropp vilket ger oss estetiska, emotionella och existentiella erfarenheter, vilket i sin tur är det vi är. Johanna Österling Brunström valde fenomenologi som den formulerats av den franske filosofen Maurice Merleau-Ponty som teoretiskt ramverk, kombinerat med den danske musikpedagogen Frede V Nielsens definition av musik som ett ”meningsuniversum”.
Fyra olika musikutövare
Johanna Österling Brunström har observerat och intervjuat fyra olika musikutövare. Det är cellisten Astrid, konsertbesökaren tillika kompositören Björn, DJ:n Celia och dansaren David, fyra personer ur olika generationer. Deras svar har bearbetats till livsberättelser.
”… jag har min kropp och jag spelar min cello. Det har jag gjort sedan jag var fem år och jag har inte släppt instrumentet sedan dess. Cellon är liksom med på något vis, även om jag inte bär på den. Instrumentet är med mig hela tiden.”, berättar Astrid, professionell musiker i 60-årsåldern.
Astrid fick alltså ont i kroppen, diagnosen falsk ischias, då hon höll upp med att spela. Cellon var en del av hennes kropp. Dansaren David talar om att ”Energierna, kroppen, jag och tiden – allt tillsamman är som en kropp”. Johanna Österling Brunström tolkar Davids berättelse som att hans liv expanderar och blir större när nya vanor förankras i hans kropp.
Känner publiken i kroppen
– DJ:n berättar hur hon känner av publiken med sin kropp, utan att titta på den. Celia agerar intuitivt, säger Johanna Österling Brunström som menar att kunskapen är ”sedimenterade” i kroppen.
– Jag kan inte ställa mig utanför det jag studerat. Min utgångspunkt var att musik är något väldigt viktigt, musik har ett egenvärde, och jag ville förstår på vilket sätt, säger Johanna Österling Brunström som är den första rytmikpedagogen i Sverige som doktorerar i musikvetenskap.
För mer information kontakta:
Johanna Österling Brunström, 070-996 77 43, johanna.osterling-brunstrom@oru.se
