De papperslösas rättigheter genom tiderna
Nu kommer berättelsen om hur ”gömda flyktingar” eller ”papperslösa” som de i dagligt tal ofta benämns – och hur deras situation gjorts till politik i Sverige. Amanda Nielsen som forskar i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet har tittat på hur de irreguljära migranternas rättigheter har förändrats i Sverige, under tiden 1999-2014.
Diskussionen om denna grupp tog fart under det sena 1900-talet i spåren av att frivilligorganisationer och media rapporterat om villkoren för de asylsökande som gått under jorden efter ett avslagsbeslut.
Den efterföljande debatten har fokuserat på gruppens utsatta situation i form av avsaknad av rättigheter, exploatering på arbetsmarknaden och utestängning från sociala skyddsnät. Avhandlingens analytiska utgångspunkt är att irreguljära migranter, eller för att vara mer specifik: deras utsatthet och rättslöshet, synliggjort och öppnat för en problematisering av den nationella välfärdsstatens exkluderande mekanismer.
Kravet på amnesti
Studien fokuserar särskilt på de debatter som förts in anslutning till två centrala krav. Det första är kravet på amnesti, det vill säga uppehållstillstånd, för människor som uppehåller sig i landet utan tillstånd. Det andra är kravet att vissa sociala rättigheter – närmare bestämt tillgång till skola och vård – ska göras oberoende av legal status.
Debatten om amnesti var som mest intensiv 2005 i samband med en större reform av asylprocessen. Reformen innebar att den hårt kritiserade Utlänningsnämnden avskaffades och att överklagandeprocessen fördes över till förvaltningsdomstolar. I anslutning till detta restes krav på att de som fått sin ansökan prövad i det gamla systemet skulle ges amnesti på humanitära grunder.
Kampanjen var delvis framgångsrik och resulterade i en tillfällig lagstiftning i enlighet med vilken tusentals människor gavs möjlighet att lämna in en ny ansökan och beviljas uppehållstillstånd i Sverige.
Debatten om sociala rättigheter initierades vid millennieskiftet i samband med att Sverige ratificerade barnkonventionen. Denna process resulterade i att ”gömda barn” gavs tillgång till vård. Därefter restes successivt krav på en rätt till skolgång liksom krav på att även andra kategorier av irreguljära migranter skulle ges tillgång till vård.
Rätt till skola och vård
Kraven ledde slutligen fram till en lagändring 2013 som gav irreguljära migranter rätt till skolgång och vård. I avhandlingen kopplas denna lagändring samman med ett genomslag för normer om mänskliga rättigheter. Vid millennieskiftet, när debatten först initierades, var den dominerande uppfattningen i Sverige att det skulle vara orimligt och inkonsekvent att ge människor som uppehåller sig i landet utan tillstånd tillgång till sociala rättigheter.
När den nya lagstiftningen antogs 2013 ställde sig istället en absolut majoritet av riksdagens ledamöter sig bakom uppfattningen att tillgång till utbildning och vård utgör mänskliga rättigheter och att detta innebär att staten har en skyldighet att tillhandahålla dessa rättigheter till alla invånare.
Avhandlingen, som sträcker sig mellan 1999 och 2014, visar på en successiv avmattning av debatten om papperslösas situation. Det senaste årets utveckling talar dock för att gruppen återigen är på väg att hamna högt upp på den politiska dagordningen. Under de senaste månaderna har regeringsföreträdare vid flera tillfällen pekat ut gruppens närvaro som problematisk och aviserat att hårdare tag kommer att krävas för att komma tillrätta med situationen.
Titeln för Amanda Nielsens avhandling är; ”Challenging Rightlessness. On Irregular Migrants and the Contestation of Welfare State Demarcation in Sweden” och disputation sker den 12e februari.
Kontakt
Amanda Nielsen, e-post: amanda.nielsen@lnu.se, tfn: 0470 – 76 75 36
Jonas Tenje, pressansvarig, 070 – 308 40 75
