Åtta av tio svenskar bor i en kommun där det råder bostadsbrist, en siffra som ökat kraftigt de senaste åren. Anledningen är bland annat en kraftig befolkningsökning och bostadsbolagens krav på höga vinster. Forskning.se har pratat med forskare om bostadsbristens orsaker och vad som krävs framgent för att klara av situationen.
Bostadsbristen är värre än befarat. I oktober förra året reviderade Boverket sin prognos för byggbehovet av bostäder från 558 000 till 705 000 nya bostäder de kommande elva åren. Ett snitt på 64 000 bostäder om året. Den nya siffran baseras på SCB:s specialprognos som visar att det om fyra år kommer att finnas 306 000 fler folkbokförda personer i Sverige än i dag. Siffrorna är dock från maj 2015, vilket innebär att SCB inte har tagit hänsyn till hela flyktingströmmen som ökade under sommaren. Alltså kommer inte heller 705 000 nya bostäder att räcka.
90-talets skattereform gjorde byggandet dyrare
Befolkningsökningen är dock inte den enda anledningen till bostadsbristen. Enligt Stellan Lundström, professor emeritus i fastighetsekonomi vid KTH, är en nyckelfaktor det politiska paradigmskifte som skedde under 1990-talet.
– Från 1950- till 1980-talet var bostadsbyggandet prioriterat av staten. De gav ränteavdrag och investeringsbidrag och det var den offentliga sektorn som bar den ekonomiska risken. År 1991 skedde en stor skattereform som innebar att det blev dyrare att bygga bostäder och i kombination med en minskad efterfrågan så störtdök bostadsbyggandet.
Först 2001 ökade bostadsbyggandet igen, bara för att avstanna under finanskrisen 2008. Sedan dess har det byggts drygt 20 000 bostäder i Sverige varje år. I dag ligger det ekonomiska risktagandet hos privata aktörer som tagit över byggandet av bostäder, men eftersom det inte finns några subventioner är denna risk mycket högre än under till exempel 1980-talet.
Hot mot välfärd
Anna Granath Hansson är bostadsforskare vid institutionen för fastigheter och byggande på KTH. Hon menar att bostadsbristen även beror på att man inte har byggt utifrån de demografiska förutsättningarna som finns i dagens samhälle.
– Dels handlar det om en låg rörlighet på marknaden. Dels har man inte heller anpassat byggandet till den nya samhällsbilden, till exempel att vi blir fler, att fler och fler väljer att leva ensamma och att vi har en åldrande befolkning.
Enligt SCB:s befolkningsstatistik från 2012 består närmare 40 procent av Sveriges samtliga hushåll av en person. Flest ensamhushåll enligt 2012 års statistik finns i Åsele kommun, medan den lägsta andelen återfinns i Staffanstorp.
Enligt Anna Granath Hansson utgör bristen på bostäder till och med ett hot mot Sveriges välfärd.
– Bostadssituationen i dag är en total katastrof. Vi har ett stort antal hushåll som står utanför bostadsmarknaden med personer som är inneboende eller bor i osanitära och undermåliga bostäder. Unga har inte en chans att komma in på marknaden på grund av att de antingen saknar kapital eller har för kort kötid, vilket gör att de måste bo kvar hemma. Människor tvingas tacka nej till jobb i tillväxtregionerna för att det inte finns bostäder, vilket i hög grad påverkar den ekonomiska utvecklingen, säger hon.
Behöver bygga för de med mindre plånbok
Ett första steg i att lösa bostadsfrågan är enligt Stellan Lundström att byggherrar och politiker är villiga att satsa. I dag byggs det bostäder för förhållandevis välbeställda kunder, men om siffran ska fördubblas behöver man även börja bygga för de med en mindre plånbok.
– Tio till femton procent av svenskarna klarar inte av att ordna bostad på egen hand och då måste samhället kliva in.
Anna Granath Hansson finner dock det föga troligt att antalet byggda bostäder kommer att fördubblas överhuvudtaget. På grund av en låg räntemarknad och goda vinstchanser byggs det mer nu än för några år sedan.
– Vi har redan ett bra marknadsläge och det är det som har störst påverkan på produktionen.
Även om politikerna skulle ge klartecken för en omfattande byggnadsboom i dag kommer det dessutom att ta flera år innan bostäderna är inflyttningsklara.
– Det kommer att ta lång tid och bli mycket värre på vägen. Det är väldigt långa ledtider i byggbranschen och processen innan ett bygge startar tar i bästa fall fem år. Om vi jobbar som dårar kanske vi har löst krisen på tio år – annars längre, säger Anna Granath Hansson.
Text: Izabella Rosengren, på uppdrag av forskning.se
